I gott sällskap


Klicka på bilden!

Vi fortsätter på tema Öland och har idag kommit fram till sällskapet. Det var jag och syster, moster A-M och kusinerna Emma, Hanna och Lina, Emmas pojkvän Erik, deras hund Theia och Eriks mammas hund Embla. Så det var välbefolkat och alltid fanns det någon att vara med.

I väntan på elementfixarna

Det ska komma några VVS-killar (ja, jag skriver killar, men om det skulle visa sig vara tjejer så kan jag ändra) och fixa med elementen. Bra tycker jag, för i vintras funkade endast två av lägenhetens fem element.

Grejen är bara den att jag inte vet när de kommer. Nångång mellan måndag och fredag, mellan 8 och 16. Vad gör jag om de kommer och jag precis vaknat? Ska jag sitta i pyjamas och äta frukost medan de håller på? Eller om jag står i duschen? Fatta värsta chocken att komma ut ur duschen och upptäcka folk i din lägenhet. Eller om de överhuvudtaget kommer när jag är hemma, ska jag fråga hur länge det kommer att ta och fly fältet så länge?

Jag skulle gärna vilja städa och sortera en massa papper, men det känns svårt när det står grejer som egentligen ska vara på fönsterbräden på matbordet, soffbordet och köksbänken. Och inte vill jag dammsuga heller för jag vet inte hur mycket de kommer att smutsa ner.

Dessutom har jag blivit helt paranoid. Eftersom jag inte har nån aning om när de kommer så reagerar jag vid minsta lilla ljud i trapphuset. Hittills har det varit falskt larm varje gång.

Åsså lite till som vi gjorde på Öland

På kvällarna spelade vi ofta spel. Till min stora glädje har syster upptäckt nöjet i att spela Yatzy, och det var en glad Sara som fick utmana henne på ett par omgångar.



Största kusinen hade med sig ett av sina Rappakaljor och då gällde det ju att ta tillvara på chansen att få spela detta underhållande spel, när vi dessutom var så många som var samlade. Många (o)sannolika, fantasifulla och skruvade förslag till personer, maträtter, fobier och händelser skrevs och lästes sedan upp till allas vår förtjusning. Måste inskaffa eget exemplar å det snaraste!



Cykelutflykt

Vädret var kanon och vi bestämde oss för en liten utflykt. På varsin cykel tog vi oss således till Böda Sand, där vår huvudaktivitet var minigolf. Jag kom näst sist, men det var lika kul för det. Minigolfen åtföljdes av glass och sedan blev det bad på en av världens finaste sandstränder. Jag hatar förvisso sand, den finns hamnar ju överallt och sitter i hårbotten i flera dar efteråt.

Inga bikinibilder här inte, misstänker att jag skulle bli stämd i så fall. Alternativt ihjälslagen. Så ni får nöja er med ett par golfbollar.





Sportprioritet

Men vaffan, jag skiter i Zlatan. Hur gick det i Finnkampen?

Ingen aktivitet här idag

Hade tänkt lägga upp fler bilder från Öland idag, men det hinner jag inte. Ska hem till päronen och fika nu och sen ska jag vara barnvakt åt ett par små monster resten av kvällen. Men imorrn hoppas jag att det blir av!

It's friday!

Nu ska jag och min nya frippa på fest och då är man glad.


En sak som jag gjorde på Öland

Jag har varit hemma i nästan en vecka och fortfarande inte fått upp mer än en endaste bild från Öland, dåligt av mig. Tanken var att det skulle bli ett långt fint inlägg med massor av bilder, men jag får liksom inte till det. Så det får bli en massa korta inlägg med enstaka bilder istället.

Först ut blir två bilder från byns nya fik Mormors Café. Det går såklart inte att jämföra med gamla fina Elsas, men klart godkänt substitut nu när den senare inte finns längre. Gott och inte fasligt dyrt, söta koppar och möjlighet att sitta inne vid dåligt väder. Det finns dock ingen toalett och trädgården är inte världens mysigaste. Men som sagt, klart godkänt och jag hoppas de finns kvar nästa år.





Ölandsmorgon



En dag som började med blåst och dis, men som senare blev en riktig kanondag.

Would you always, maybe sometimes, make it easy?

Superhärlig låt som jag inte kan hitta på Spotify.


Det blev bättre

Efter förra inlägget insåg att den enda som kunde göra något åt depperiet var jag själv, så jag tog mig själv i kragen och stack ner en sväng på stan. Två nya fina nagellack fick muntra upp mig och sällskap av världens bästa Eric gjorde inte saken sämre. Sen bokade jag klipptid till imorgon och köpte lyxmat på ICA. Fast den får bli nån annan dag, idag äter jag tortellini med jävligt gräddig sås. Grönsaker? Äh, det åt jag ju igår.

Dessutom slutade jag lyssna på Kent och bytte till glada musik. Att jag inte kom på det tidigare!

Depparedan

Idag känns allt bara depp och trist. Inte ofta jag har såna dagar, men de dyker upp nån gång ibland. Jag har tvätt att vika och stoppa undan, kläder att stryka, disk att diska, räkningar att betala och mat att handla men jag är liksom handlingsförlamad och klarar inte att ta tag i någonting. Klockan hann bli 14 innan jag ens borstade tänderna och klädde på mig. Usch och fy för deppdagar.

Uppföljning av kepsarna

Nu blev jag helt plötsligt osäker. Kepsen kanske var grön? Eller rosa som min kusin Hannas? Fan, nu kommer jag inte kunna sova. Jävla guldfiskminne.

Ettakepsar

Alla nya fina ettor har fått röda kepsar för att synas bättre i trafiken. Riktiga ettan alltså, inte gymnasiet. När jag började ettan för femton år sen fick vi också kepsar, fast de var inte röda utan orangea. Undrar vart min keps tagit vägen?

Kravlös tillvaro

Första dagen hemma ägnades till att göra så lite som möjligt. Visserligen hade jag tvättid, men utöver det kan jag inte påstå att jag gjorde många knop.

Imorrn ska jag, 15 meter nätverkssladd och ett hålslag cykla till Salabacke.

Så var man hemma igen

Jag är tillbaka efter en underbar vecka i sommarstugan. Hemresan blev lång, men gick smidigt och smärtfritt trots inställt tåg och ändrad resrutt med proppfullt X2000. Nu väntar en skiva Ölandslimpa med jordnötssmör och sedan blir det sängen.

Håll i er!

Jag har sprungit idag! Hela 3,3 km blev det tillsammans med kusin L. Hade nog orkat lite längre till och med, men det är bäst att ta det lite lugnt så här i början. Senast jag sprang var en gång i april och innan dess var det typ i oktober. Får se hur många gånger jag orkar den här vändan. Jag tippar på fyra.

Jag och mina böcker

Det här med läseriet, hörni, har gått riktigt dåligt nu i sommar. Jag som en normal sommar läser närmare 20 böcker har denna sommar endast läst en handfull, om ens det. Men då, tänker ni kanske, har hon väl åtminstone satsat på KVALITET? Nix, nope, nej är svaret. Tramsig, ytlig chick-lit har det blivit. Har mest ägnat mig åt korsord istället.

Nu tänkte jag dock försöka med ett ryck de sista lediga veckorna. Först på tur står Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skärninger och sen tänker jag ge mig i kast med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Fler tips mottages tacksamt.

Git R Done

Saker som ska göras innan jag åker till Öland på fredag:
  • Tömma kameran
  • Ladda kameran
  • Föra över bra pratradio till mobilen
  • Städa och diska
  • Tömma kylskåpet så gott det går
  • Gå ut med soporna
  • Packa
  • Byta lakan
  • Klippa gräs och plocka mer hallon
  • Boka buss söderut
  • Boka hemresa

Stockholmsfredag

Sitter och tittar på DN-galan i repris samtidigt som jag bloggar om densamme. Fast vi börjar några timmar tidigare.

Syster och jag åkte till vår förnämliga huvudstad redan på förmiddagen. Väl framme i Stockholm inledde vi med ett stopp på Hötorget för inköp av frukt. Därifrån promenerade vi vidare mot Djurgården i solskenet. På vägen passerade vi såväl
Svenskt Tenn som Malmstensbutiken som förärades med varsitt besök. Jag dog av snygghet en smula, det finns så mycket fantastiska möbler, textiler och andra pryttlar.

Därefter nådde vi dagens första mål: Nordiska Muséet. Ingen av oss hade besökt muséet förut och åtminstone jag blev över förväntan nöjd. Allt från plast till 300 års mode beskådades, men bäst av allt var dockskåpen! Det fanns otroligt mycket att se, men efter närmare två timmar kände vi oss både trötta och hungriga.



Elsas gudmor Ann mötte upp oss och vi styrde kosan mot Rosendals Trädgård. Halva Stockholm hade också hittat dit denna soliga dag och kön till kaféet var minst sagt imponerande. Tur att det finns gott om sittplatser! Lamm och räksallad intogs under ett äppelträd och det gick knappast att ha det bättre.





Underbart är kort heter det ju och efter ett par timmar var vi tvungna att ta oss in mot city igen då kvällens sällskap snart skulle anlända. Det var kusin Hanna och vännen Rebecka som fått äran att överta föräldrarnas biljetter och uppmötandet gick utan problem på och kring Hötorget. Vi promenerade mot Stadion och kvällens DN-gala och köpte med oss varsin sallad att äta till middag.

Stadion badade i sol och full av folk. Vi hade galet bra platser på andra raden på ena långsidan, ungefär 30 meter från mål. Att det vi alla väntade på var Bolt och Gay på 100 meter gick inte att ta miste på, men vi fick även se en massa annan högklassig friidrott. Att försöka fota visade sig under Bolts semifinal vara rätt så lönlöst, istället låg fullt fokus på att hinna se så mycket som möjligt av ett lopp som gick fort. Alltså, helt sjukt fort, man fattar inte på tv hur snabbt de springer.





Kvällen avslutades med ett fyrverkeri som av min systers min att döma var absolut bäst på hela dagen. Själv var jag vid det här laget så trött att jag bara ville hem till min säng. Kom hem alldeles för sent med tanke på att jag började jobba klockan 7 i lördags, men det var det värt, hela dagen var näst intill fulländad och när jag väl somnade var det med ett brett leende på läpparna.

Home is where the bed is

Sicken helg! Jag har jobbat många långa timmar och haft kusin H på besök, så jag har mer eller mindre bara varit hemma och sovit. Därav det uteblivna bloggandet. Men kika förbi imorrn igen så ska jag berätta lite om den fantastiska fredagen.

Fail

Ensamboendets baksida: Det går inte att skylla på nån annan när rullen inte är bytt.



Ingen sommar utan Sommar - del 3

Jag stod mitt i ett hallonbuskage och plockade härliga röda bär medan dagens Sommar i P1 ljöd i mina öron. Turen hade idag kommit till Johanna Koljonen som jag hört och sett i På spåret och P3 Kultur. Det var ett program jag sett fram emot enda sedan årets pratare presenterades och jag blev verkligen inte besviken. Det var galet bra!

Koljonen spelade mycket bra musik, och många sånger fyllda av finskt vemod, däribland Höstvisa. Denna visa spelades även i vad som var ett av förra årets absolut bästa program, nämligen Alex Schulman. Herr Schulman var en person som jag enbart på grund av fördomar inte alls tyckte om. Dumt av mig. Hans fantastiska program var därför en stark upplevelse och jag har lyssnat på det flera gånger under året som gått. Hur som helst, när jag idag återigen hörde Höstvisa spelas i ett sommarprogram slog det mig: Det var exakt precis just ett år sen som Alex Schulmans program sändes. Såklart en ren slump, men jag fick ändå rysningar.

Här kan du lyssna på Koljonens program och här kan du lyssna på Schulmans.