Min syrra var på bal i lördags. På slottet. Jag skickade henne ett sms där jag önskade en kul kväll samt bad henne sno en gaffel åt mig. Typ som en souvenir liksom. Helt på skoj. När vi i vanlig ordning äter söndagsmiddag hemma hos päronen ligger det ett extra bestick på min plats. En gaffel från slottet! Roligt att systern tog min beställning på allvar.

Himmel vad trött jag är. Så trött att jag helt glömt att det är fotboll ikväll. Tur att jag surfade in på tv4play och blev påmind. I nästa inlägg ska jag berätta om en gaffel.

I natt blir det sommartid. Hurra! Jag gjorde det enkelt för mig i höstas och lät bli att vrida bak hälften av mina klockor här hemma, vilket i sin tur innebär att jag nu inte behöver bry mig om dem. Lat eller smart? Jag hävdar det senare.

Jag la upp en bild på min gamla soffa på facebook med tillhörande text "Bortskänkes mot avhämtning". Hade absolut inga förväntningar på att någon skulle nappa. Jag var i det närmaste beredd på att behöva betala någon för att förbarma sig över den. Men, det tog inte ens tjugo minuter innan jag hittat inte en utan fyra(!) spekulanter. Hade jag vetat att den skulle tilldra sig så mycket uppmärksamhet hade jag kanske vågat begära en liten slant till och med.

Våren alltså. Döm av min förvåning när jag vaknade i morse och det var mer ljust än mörkt ute. Klockan var blott halv sex! Likaså när jag kom hem till Uppsala igen, drygt tolv timmar senare. Sen kom jag på att det var vårdagjämning och då föll bitarna på plats. Nog har jag märkt att ljuset har kommit smygande, men idag var första morgonen jag reagerade på att det redan kändes ljust.

Det är inte ofta jag gör sallad, men när det sker så blir det väldigt gott. Idag blev det quinoa, sallat, vitkål, morot, tomtat och halloumi. Lite olivolja, salt och peppar på det. Mums!

Vad är det här för trams?



Jag har beställt plusgrader och sol. Det räcker med snö nu. Plockar därmed bort snön som har fallit här i bloggen sen början av december. Hoppas naturen är med på galoppen och gör samma sak.

Jag blir lite fundersam när jag känner att den här veckans två praktikdagar varit de mest utvecklande hittills under denna period, detta medan min handledare är på semester. Det jag tidigare varit orolig för: att inte ha något skyddsnät att falla tillbaka på, att helt ensam (nåväl, tillsammans med en annan student) hålla i ett föräldrasamtal, att inte ha någon att fråga vid journalskrivning. Allt detta funkade superbra och jag blev så glad och fick en ordentlig självförtroendeboost. Sen vet jag inte vem det säger mest om, mig eller min handledare? 

Jag kan kanske bli en hyfsad logoped ändå?

Den utflykt jag nämnde igår gick till Romme. Jag har inte åkt skidor på fyra år men har känt mig sugen den här vintern så jag kunde inte säga nej när erbjudandet kom. Lite ringrostig var jag såklart, men jag kände mig inte helt sämst, utan tekniken fanns ändå kvar till viss del. Hur vädret var? Kolla bilden.

Den här veckan har gått helt sjukt fort, tänk att det är söndag igen! Hade tänkt skriva mer, men jag ska upp svintidigt imorrn igen och behöver duscha innan jag går och lägger mig. Är ni snälla kanske jag bjuder på lite bilder från lördagens utflykt imorrn kväll. Om jag orkar/kommer ihåg.

Justja, bilder hade visst utlovats. Några saker ni bör känna till: min kamera är nästan fem år gammal, vi stod femton meter från scenen och jag kan inte hålla still så länge som för kameran att ta kort utan blixt. Sådärja, nu har ni blivit varnade!

Idag skulle jag vara i Stockholm klockan 13. Funderade och räknade ut att 11.35 skulle bli alldeles lagom för att kunna ta pendeln till Södra Station och vara framme i god tid, och framförallt inte behöva stressa. Så blev det inte. Tåget behagade inte rulla in förrän långt senare, så vi hoppade på tåget från Gävle istället. Detta var såklart proppfullt och hade jag inte varit sen hade jag tagit den vanliga Uppsalapendeln fem minuter senare. På tåget undersökte vi tiderna på SL och kom fram till att om vi skyndade oss skulle vi hinna med ett tåg som skulle innebära att vi mer eller mindre skulle hinna fram till prick ett. Grejen var bara att det på grund av elfel inte gick något tåg förrän 13.06, så där sprack den tanken.

Samtidigt som jag blev stressad och irriterad blev jag dock inte arg, vilket jag är rätt stolt över. Det fanns inget jag kunde göra för att påverka och jag kände att jag verkligen inte skulle tjäna nånting på att bli sur och därmed ännu mer stressad. Därmed inte sagt att det inte är bajs med förseningar och inställda tåg, för det är det.

Äh, vad säger ni hörrni? Nu tar vi nya tag va?

Kul att länder utanför Europa också kan ta medalj i längskidor, det är ju trots allt världsmästerskap. Men mest av allt gläds jag förstås åt det svenska guldet.