Som farbror Melker så fint uttryckte sig en gång. Idag var en riktigt bra dag. Utan särskild anledning. Det var skola och simskola som vanligt, men allt flöt på ovanligt bra.

Min affisch gjorde stor succé på psykologin, frågan är bara om jag var en lika stor framgång? I vilket fall är det skönt att få det överstökat.

På väg till simskolan kom jag att tänka på hur glad jag var bara för att solen sken. Jag har aldrigt trott att jag var en såndär som påverkas grymt mycket av vädret, men med tanke på att förra veckan var piss, liksom vädret, är jag villig att tänka om. Nog för att jag märkt att humöret alltid blir bättre fram mot vårkanten, men inte på det här viset.

Simskolan var kul nästan hela tiden, och kvällen kan jag inte klaga på heller. Nu ska jag slagga. Ajöss!

Det har framförts vissa klagomål på att bloggen inte uppdaterats så här följer nu en kort resumé av de senaste två veckorna. Swoosh swoosh. Skola, jobb, skola, vildmarksmässa, sjukt mycket skola, nervsammanbrott och sjuk.

Jag vill aldrig mer ha en sådan vecka som den senaste. Jag var nog glad i sammanlagt 2 timmar, men då räknar jag inte helgen. Tack gode gud för helger.

För övrigt kan tilläggas att Bertböckerna äger.

Idag inträffade ett smärre mirakel. Jag var på väg hem från skolan, och rätt var det var som jag tittade ner på marken såg jag något svart som var misstänkt likt batteriluckan till min mp3-spelare. Jag böjde mig ner för att plocka upp plastbiten, och det var min lucka!!! Jag tappade den en morgon för fem veckor sen, och hade gett upp allt hopp om att någonsin återse det igen. Ni anar inte hur lycklig jag blev. Utom Moa då förstås, som var med mig.

Nu sitter jag med ett arbete som ska in igen, och än så länge har jag skrivit en rubrik. Jag sliter verkligen i skolan. Det är löjligt så svårt det ska vara. Varför kan jag inte bara sätta mig ner, göra uppgiften och skicka in i tid? Nä, det verkar som om jag tycker det är kul att sitta uppe hela natten och svamla. Jag som till och med varit hemma hela dagen, men vad har jag gjort för vettigt? INGENTING. Tittat på Cityakuten, ätit, laddat ner musik, pratat med Elsa, allt för att undvika uppgiften.


Kl 00:11

Nu har jag knåpat ihop en sida, men inte fan har jag hållt mig till uppgiften. Jag svamlar om hur världen inte är perfekt och tjafsar om Irak och bla bla bla. Me no like otydliga uppgifter. Jag blir helt stirrig när jag inte vet hur jag ska lägga upp det.

Aaaaah! Hur kan man sluta en serie på det viset? Varje vecka har jag längtat till söndagkvällarna och den underbara serien Life on Mars. Ikväll var sista avsnittet, och HAN KOM INTE HEM! Jag blir galen! Hur ska jag klara mig till fortsättningen kommer?

Moa våldgästar oss i dagarna två. Hon ska sova här i två nätter, eftersom hon är lat och inte orkar åka buss från Sunnersta kl 6:30 på tisdag morgon då vi ska åka till Romme.

Kan tillägga att internet har återvänt. Det fick något ryck häromveckan då man hade 20 minuter på sig innan det la av och en omstartning av datorn var nödvändig om man ville ut på nätet igen. Vi har upplevt många vredesutbrott på sista tiden, men nu är det förhoppningsvis slut med det. Åtminstone tills det händer något nytt. Windows suger.

Klockan är bara 11 och hittills idag har jag haft 19 besökare på bloggen... Har det möjligen någonting med att adressen hit har spridit sig till alla mina lärare? Tack, Helena.

Simskola ikväll. Jag oooooooooooooorkar inte. Hur jag ska hinna i tid till 16:30 när det är förenat med livsfara att cykla är lite av ett mysterium. Även när jag jobbar in rasten på matten och går 10 min tidigare måste jag fara som en blådåre genom halva stan. Men jag får bita ihop. Nu är det bara 8 gånger kvar. The liberation is near.