Kolla resedagboken om ni vill veta nat

www.resedagboken.se

sweeden ar mitt namn, eeelsa ar syrran

Framme!

Tjoho! Jag befinner mig i ett varmt och vinterfritt Sydney. Flygresan gick val bra, enda missodet galler mitt pass, for tillfallet har jag inget... Om en stund ska systern och jag ta bussen till Canberra. Just nu ar jag mest trott och glad over att antligen vara har. Vi far val se hur det utvecklar sig framover. Jag hoppas pa att trottheten forsvinner. Gladjen far garna stanna kvar. Peace

Äntligen snart

Så var det då äntligen dags för den fjärde och sista medlemmen av familjen att ge sig av till varmare breddgrader. Jag lämnar Sverige i morgon och är efter mellanlandningar i London (8 timmar på Heathrow, nån som har tips på vad göra?) samt Bangkok (1,5 timme, hoppas inte London-flighten blir sen) är jag framme i Sydney tidigt på lördag morgon lokal tid.

Vi får väl se hur jag mår efter det, just nu mår jag förkylt. Dessutom har jag haft halva munnen bedövad i fyra timmar. Det var intressant, ibland visste jag inte om det jag tuggade på var mat eller min egen tunga.

Just nu har jag en dejt med Maria-Pia, Mårten, Karl och Jonny. Rysligt plågsam filosofiuppgift som jag suttit med i närmare fem timmar nu utan att komma nämnvärt framåt.

Idag är det tredje advent men mitt hem är lika pyntfritt för det

Jag blev uppringd av mitt fyraåriga kusinbarn nyss. Ungefär såhär lät vårt samtal. Ni får själva lista ut vem som sa vad.

"Ja, det är Sara"
"Hej"
"Hej"
Lång tystnad
"JAG SKA OCKSÅ BADA MED DIG!!!!!"
"Jaha, va kul. När ska vi träffas då?"
"Jag glömde bort vad jag skulle säga, jag måste fråga pappa."
"Okej"
Man hör hur han springer bort och frågar, och sedan återvända till telefonen.
"Halv tolv"
"Ska ni komma till mig då?"
"Ja, men pappa ringer om vi inte hinner eller om vi kommer tidigare."
"Okej, då ses vi sen"
"Hejdå"
"Hej"


Detta räckte för att få mig på ett fantastiskt gott humör, en annars rätt så kall, mörk och trött söndagsmorgon.

Lys oss med ditt ljus i en mörk och frusen tid

Luciadagen. Blande det mysigaste som finns är att komma till skolan i mörkret, och tassa runt i mörka, tysta korridorer i väntan på luciatåget. En halvtimmes finstämd sång, tända ljus och den där speciella, nästan magiska,  stämningen som bara infaller just denna dag. Jag saknar det. De senaste två åren har mina förväntningar på lucia inte infriats. Tyvärr,


Jag blir lite paranoid när jag är ensam hemma ibland

Nyss hände det nåt asknas: alla lampor i hela huset blinkade till och himlen blev helt blå, men bara för ett ögonblick. Visst kan det ha varit en blixt, men det såg inte ut som det. Nä, nu är nog utomjordingarna här. Det var ingen annan som märkte nåt? Klockslaget var 17:45.

När inspirationen tryter är det bra med tvång

Ännu en händelselös vecka. Det mest spännande som inträffat är väl min fyra dagar långa träningsvärk. Och min två timmar långa julklappsinslagningssession.