Nostalgiafton

Jag har haft en alldeles underbar kväll zusammen med mina tjejer. Vi käkade och sen blev det 90-talsdisko. Spice Girls, BSB, Blümchen och Five är underskattade. Jag ska tamejtusan föreslå att vi har tema 90-tal på skivan i vår. Så här glad och lycklig har jag inte varit på länge. Men just nu måste jag spy.

Produktivitet

Nu sitter jag mitt i smeten igen. Fick engelskaboken för en sisådär 7 veckor sen, och läste 51 sidor på två dar. Bra start kändes det som. Efter 6 veckor had jag läst 53 sidor. På mindre än en vecka läste jag därför 390 sidor, och igår började jag på uppsatsen. Den ska in i morgon och jag har skrivit tre olika inledningar och inte ett skit mer. Det blir roligt en rolig fredag.

Helgens stora nyhet:

Dumbledore är gay.


You are the sunshine of my life

Nä fan, nu har jag förkastat allt vad läsglädje heter och istället anammat Rebeckas tvångsmetod. 60 sidor om dagen ska det vara, utan undantag. Håller jag tidsplanen så är boken utläst senast måndag. Då har jag tre hela dagar på mig att skriva uppsats!!! Nämnde jag att det här med framförhållning inte är min starka sida?

The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return

Imorse var jag duktig och gick upp halv sju. Igår var jag mindre duktig och kom till skolan vid två när jag skulle varit där nio. Nu måste jag ta mig till Skrapan den 15 eller 16 november alternativt GUC 3 eller 4 december om jag vill ha någon studentmössa. Och det vill jag förstås.

Den helt gudomligt fantastiska filmen Moulin Rouge gick på tv nu ikväll och jag ryser för att det är så vackert. Och när Evan McGregor är allting så fullständigt underbart att jag gråter.

Det blir mössa idag

Sjuttsingen vad kallt det är. Det gör dock inget eftersom jag ändå måste klä mig i polarutrustning för att klara av en naturkunskapslektion.

Apråpå naturkunskap, det är ingen som vet hur elektronparbindningarna i en molekyl med 3 kol, 8 väte och 1 syre ser ut? Eller i en molekyl med 2 syre och 4 väte? Nä, jag misstänkte det. Jag får kämpa vidare.

Jag kom åtminstone utanför dörren

Nöjd och glad efter en underbar helg hos Moa i Bollnäs välkomnade jag med öppna armar denna måndag. Uppe med tuppen kändes det som, i alla fall när dagens första och enda lektion börjar tre.

Redan i lördags bestämde jag att jag skulle gå på medelgympa på lunchen, så när klockan var elva lämnade jag vårt lilla radhus. Träningskläder, skolgrejer, ICA-kort och annat som skulle användas under dagen var med. Första anhalten var Fuji fotocenter för framkallning av inbjudan till fars 50-årsfest. Därefter Friskis och Svettis, härligt pass som jag kan tänka mig att gå på fler gånger. Sen tillbaks till Fuji för att hämtar inbjudningarna, snygga blev de. Skolan sen. En timme tidigt, men vadå, alltid finns det någon att snacka skit med.

En minut i tre var Rebecka vänlig nog att tala om för mig och övriga tyskar att Andrea var sjuk och ingen lektion. Jag vet inte varför hon inte nämnde det under den halvtimme som jag precis pratat med henne i, men man kan väl inte tänka på allt jämt. Lagom glad cyklade jag hem igen, via ICA, med många och tunga väskor och påsar.

Ingen hemsk dag egentligen, men jag hade ju kunnat stanna en dag extra i Bollnäs.

Tack och godnatt

Det som är bra med att somna sent någon natt är att man nästan garanterat däckar före nio nästa kväll. Det gjorde iallafall jag. Och nu ska jag gå och lägga mig på riktigt. Imorgon ska jag upp i ottan och baka kanelbullar, in the glory of kanelbullens dag.

Ännu en tisdagsnatt

Fast efter tisdag, inte före. Igår natt kunde jag inte sova, men då antog jag bara att det var för att jag knappt rört mig på hela dagen. Nu kan jag inte heller sova, och idag har jag rört på mig en hel del. Jag tyckre ändå att 3 timmar simskola med skrikiga barn borde ta halvt kål på mig, men av någon anledning verkar jag vara immun.

Nu när jag äntligen är frisk från min maratonförkylning ska det bli skönt att börja träna igen. Har inte varit på Friskis sen förrförrförra söndagen. 16 sept om du behövde hjälp att räkna ut det. Gym imorrn kanske. Ska till optikern också. Förhoppningsvis har jag inte kommit närmare blindhet, men jag har inte undersökt synen på över två år så man vet aldrig. Önska mig lycka till.