Varför blir man sjukare efter fem dagars vila från skola, träning och allt som innebär att man måste lämna huset? Borde man inte bli friskare av det?

Elsa fick 20 spänn för att byta lakan i min säg. Är det hon eller jag som är dum?

En släkting ringde igår och ville hyra ut barn för en billig penning. Syster min var vänlig nog att upplysa honom om att detta sker på egen risk då hon drabbats av något influensaliknande medan jag satt hela helgen med ögoninfektion. Roligare kan man ha det, jag lovar.

Det var inte helt hemskt dock, vi hyrde film och mös i soffan halva helgen. Dessutom böhvde (fick) jag inte laga mat eller ens komma i närheten av köket. Undra varför.

Dan före dan ägnades i stort sett åt shopping. Hotellet visade sig ligga mindre än fem minuters gångväg från alla affärer. Tack för det! Det första som gjordes var dock att äta lunch på Ali Baba. Godare kebab finns inte, jag lovar. Några timmar senare, och faktiskt inte särskilt mycket fattigare, var vi tillbaka på hotellet. Jag tog en tupplur på soffan medan Elsa fixade tortellini med tomatsås. Resten av kvällen minns jag inte så mycket av, men jag tror att Elsa träffade några kompisar medan jag halvsov framför tvn.

Vad gör man på julafton medan man väntar på att päronen ska komma från Brisbane? Jo, man shoppar förtsås. Ingen längre tur på stan, men jag fick åtminstone min dagliga dos av Starbucks, så sen var jag nöjd. Jullunchen bestod av kalkonmacka från Subway. När mor och far sedan anlände bytte jag och syrran julklappar. Hon fick ett 2 GB usb-minne som åkt hela vägen från Sverige och jag fick ett par örhängen samt pyjamasbyxor. Allt inköpt den senaste timmen.

När vårt eget lilla julfirande var avklarat bar det iväg till Elsas värdfamilj i Kambah. Där var det gott om folk. Förutom John, Rosi, Chenoa, Liam och Alex var där dessutom mormor och morfar, moster med man och barn, farbror med ostron samt kusin med man, halvkusin och dennas syster. Julmiddagen bestod av wienerschitzel och diverse tillbehör (typ sallad och chips, glöm potatis) plus enorma mängder godis och sötsaker.

Julklappsutdelningen gick fort. Vi slapp plågas igenom att varje paket ska öppnas noga medan alla andra ser på. tur det, för under granen låg det närmare hundra klappar. Trötta, mätta och glada åkte vi hem rätt så snart efter att sista paketet öppnats.

Juldagen var vi bjudna till värdfamiljen på kalkon. Jag blir fortfarande alldeles lyrisk när jag tänker på den, det var bland det godaste jag ätit. Vad gjorde vi mer denna dag? Jo, vi åkte till ett utkikstorn och spanade in Canberra från ovan. Mycket mysko stad ska be att få tilläggas.


Nästa del: Familjen går på promenad och hamnar mitt bland kängrus. Hur ska detta sluta?

Jag har bara en sak att säga: SNÖ!

Jag skulle inte vilja påstå att resan till kängruland gick smidigt. Snarare tvärtom. Redan vid incheckningen på Arlanda var det krångel. För det första upptäckte jag att mitt pass var på väg att gå sönder (trasigt pass = ogiltigt pass). Sen fick jag än en gång uppleva nackdelen mad att ha ett A with two pricks i efternamnet då visumet låg registrerat på Haerdelin och inte Hardelin...

Till London kom jag dock till slut, hungrig och redan trött. Terminal 4 på Heathrow är ungefär en mil långt och det mesta hade hunnit utforskas om det inte varit för att passet nu var så pass illa däran att det knappt höll ihop. Så med drygt fem timmars väntan kvar slog jag mig ner på en stol och satt sedan där mer eller mindre hela tiden med hjärtklppning och med vetskapen om att om passet går sönder är det slutrest för min del.

Jag kom till Bangkok! Lite bättre till mods men fortfarande riktigt orolig ringdes det till mor och far i Queensland för att rapportera läget. I korta drag bestod samtalet av många tårar. Men, återigen måste jag  ha haft något högre väsen på min sida för passet höll ännu en passkontroll och jag kom iväg till Sydney.

Totalt utmattad, iallafall psykiskt, landade jag i Sydney, kom igenom både immigration och tullen och möttes av Elsa som rest till storstan över dan för att möta upp mig. Hon tog mig till sitt hotell där jag fick duscha för första gången på många långa timmar.

Fräsch och åtminstone lite piggare begav vi oss sedan ner på stan i väntan på vår buss till Sydney. Det blev några timmar vid Paddy's Market där bland annat den väsentliga produkten plåster inhandlades. Bussresan tog drygt tre timmar men lyckligtvis lyckades jag sova en del, trots polarklimatet och en indier som åt lök och talade högt i mobiltelefon.

Framme i hufudstaden blev vi upphämtade av värdmamman Rosi. Via Elsas kompis för upphämtning av resväska hem till familjen Folley/Pletzer och bröderna Liam och Alex gemensamma och något sena födelsedagskalas. Några chips, två piñator och en Sara som däckade på soffan senare åkte vi till hotellet och checkade in. Efter snabbt ombyte vidare igen. Den här gången till kompisen Skye vars far bjöd på stark curry. Trots den monstruösa tröttheten satt vi kvar vid bordet länge och pratade om allt mellan himmel och jord.

Tillbaka på hotellet tog det nite många sekunder innan jag sov som ett litet barn.

Bilder från Australien kommer på bilddagboken när min stackars hårt arbetande överbelastade dator har lyckats vrida alla rätt. Det lär ta ett tag. Jag har suttit i snart en halvtimme nu och inte kommit längre än till annandan.