Har ni nån gång varit med om nånting som i sig inte var nån big deal, men som liksom fick alla fördämningar att brista? Det var verkligen världens fånigaste grej, men jag låg på min säng och grät  och hulkade i en halvtimme minst. 



Men jag tror att det är bra att verkligen få gråta ut ibland, och verkligen känna allt. Inte helt sällan känner man saker som man inte hade en aning om fanns där. Eller iallafall inte att de påverkade en på det sättet.

Jag hade till exempel ingen aning om att det kommer att kännas tomt och ensamt de 10 dagar som resten av familjen redan är i Australien medan jag går klart i skolan. Jag som hela tiden kännt att det ska bli så underbart skönt...

Jag svär. Idag hittade jag ett centimeterlångt mörkt hårstrå på min haka. Jag tog kort också, innan jag ryckte bort det.

Om någon hade räknar antalet gånger jag nyst idag så skulle jag bli smått förvånad om man inte kom upp i ett tresiffrigt tal. Det kittlar verkligen i näsan precis hela tiden och jag hoppas att jag inte smittat ner min kära familj.

Ibland när jag ska sova får jag liksom fnatt. En massa totalt oviktiga och knäppa saker dyker upp i skallen, som vad simskolebarnen berättade igår till att det kliar mellan tårna. Det värsta är att det inte går att slå bort tankarna, man kan inte ligga och tänka att man inte ska tänka på nånting, då somnar man aldrig.

Det är då jag brukar blogga. Som detta insiktsfulla inlägg, klockan är 1:06 och i morgon kl 8:30 börjar Historia B. Det är inte därför jag inte kan sova dock. Tror jag inte iallafall. Ibland om det ska hända nåt nytt, som när skolan börjar igen efter ett långt lov, eller om man ska ut och resa kan det ju vara svårt att komma till ro, men inte den här gången. Jag är kanske bara ovan att gå och lägga mig såhär tidigt. Med alla sovmorgnar och halvdagar som jag haft hittills i höst kan man säga att jag är minst sagt ovan med att gå och lägga mig före tolv och gå upp före åtta. Men jag jobbar på det.

Fick något infall idag och bokade en klipptid. Nu är håret cirka en decimeter kortare än vad det var i morse. Så det kan gå. Men jag kan lova att det blev snyggt. Eller? Döm själva.

Idag fyller farsan gubbe. Vi väckte honom med sång och champagne klockan 7. Bra träning inför studenten, som det för övrigt bara är 210 dagar kvar till. Det var en angenäm upplevelse, men jag drack bara en femtedels glas, sen fick päronen dela på resten. Jag gick och la mig och sov i två timmar till istället. Nu har jag dock masat mig upp, och ska ta mig till skolan om några timmar. Filosofi -_-

Nog om det nu. Imorgon ska jag komma till skolan för att ha 20 min utvecklingssamtal. Sen slutar jag. Ambitiöst och bra. Jag tänkte passa på att gå och väva hela eftermiddagen. Mattan är mer än halvklar, med lite framförhållning (sånt som jag inte har) så kan jag nog få den klar till jul.

Detta är en stor dag i familjen Härdelin-Terner: Vi har skaffat trådlöst internet.