Snart dags att åka upp till Falun igen. Har visserligen bara haft två praktikdagar hittills, och de har bestått av väldigt mycket information och inskolning, men det känns verkligen superkul. Det är ju det här jag längtat efter i drygt två terminer! Det hade såklart inte gått att ha praktik på en gång, jag inser att den teoretiska grund som jag fått har varit nödvändig för att jag nu ska klara av det som väntar.

Det är läskigt att träffa patienter och deras föräldrar med allt vad det innebär och det finns en massa saker som man ska tänka på och vara medveten om, men samtidigt känner jag mig oerhört trygg och lugn eftersom våra handledare är så bra. Fast jag kan lova att när jag ska ha mitt första behandlingspass på tisdag så kommer jag att vara helt sjukt nervös.

Nu ska jag fortsätta med packningen. Jag ska vara borta i lite drygt 48 timmar, alltså ingenting, men det känns så himla viktigt att inte glömma något. Samma sak med hur jag lämnar lägenheten. Förra veckan glömde jag att gå ut med soporna, men det var ju ingen fara när jag kom hem på tisdagkvällen sen.

Jag har visst lärt mig, blev inget fyllebloggande igår. Inte för att jag tror att det hade varit så hemskt, men det känns ändå skönt att jag lät bli.

Idag är jag bara arg. Det är bättre än att vara ledsen. Tyvärr är ilska sämre för koncentrationen, när man är ledsen så är det skönt att göra något annat för att styra bort tankarna från det jobbiga, men nu liksom tränger ilskan igenom och gör att jag har svårt att hålla fokus i mer än fem minuter. Ganska värdelöst med tanke på att jag har tenta imorrn.

Jag orkar inte gråta mer. Vill bara glömma och gå vidare.

Trots tenta på lördag får man ju inte missa det fina vädret som äntligen hittat hit. Efter förmiddagens grupparbete och en snabb vända på stan kom jag hem till mitt växthus till lägenhet. Skapade korsdrag så gott det gick, bytte om till bikini och satte mig på balkongen i solen. SÅ SKÖNT! Nu har jag suttit där ute i två timmar och läst i logopediboken, löst korsord samt druckit saft och kaffe. Hoppas bara jag inte bränt mig, min stackars kropp har inte fått mycket solljus det senaste halvåret.

Tränat alltså. Får akta mig så att det inte blir en ovana.

Det gick bra. Jag har inte gymmat på ett år och hade därför inte en aning om vilka tyngder jag ligger på. Men jag satsade på fislätt och det visade sig vara alldeles lagom. Dessutom hade jag supertrevligt sällskap vilket gjorde det hela till en väldigt behaglig upplevelse.

Idag är jag hurtig. Jag fixar, plockar, fejar, sorterar och städar. Tyvärr är koncentrationsnivån riktigt låg så jag ägnar sällan mer än 10 minuter åt nånting innan jag tröttnar och går vidare till nästa grej. Så det ser rent förfärligt ut just nu med tusen projekt överallt. Men i slutändan blir det ju bra

Vilken underbar dag hörrni! SOL, tvåsiffriga plusgrader och så gott som vindstilla. Bättre påskväder går knappast att önska. Systrarna Härdelin har dagen till ära letat påskägg, fikat utomhus och ätit kallrökt lax. Nu sitter den yngsta och kollar på film medan jag just fört över nästan 3000 låtar från familjens externa hårddisk till min Brynolf. Den heter så alltså, datorn. Brynolf.

Fan. Trodde det skulle vara lättare att ses andra gången på sju veckor (en månad sen sist) men det var värre. Kändes helt okej till att börja med, sen vet jag inte vad som hände men jag var tvungen att gå bort för att lugna/samla mig både två och tre gånger. Fan alltså. Jag hade sagt till mig själv att jag inte skulle låta det påverka mig. Trodde jag hade gått vidare men nu känns det verkligen som om jag är tillbaka på ruta ett. Fan fan fan.