Jag hade tänkt att skriva något djupt och innerligt om min snart-är-gymnasiet-slut-och-vad-ska-jag-då-hitta-på-ångest som blommat upp under de senaste veckorna men det kändes lite väl personligt. Det blir istället en note to self: Få inte för dig att du ska/kan grädda våfflor. Påminn mig gärna om ett år.

Åh jippi. Det snöar. Fuck. Man skulle ha bytt plats på sport- och påsklovet, det hade varit perfekt. Nu kan man bara hoppas att eländet smälter fortast möjligt. Till dess tänker jag hålla mig inomhus med min engelskauppsats som för övrigt skulle in i fredags. Jag har skrivit en sida.

Igår kväll skrev jag på kontraktet för en etta på 38,5 kvm, och den 15 maj flyttar jag 55 nummer norrut!

Hela processen har gått jättefort. Mamma och jag började kolla på annonser för mindre än två veckor sen, i söndags var vi på visning och nu är det klart. Jag har nog inte riktigt fattat ännu, det känns rätt så overkligt. Överst på min önskelista ligger nog en snygg soffa.

Nyss hemkommen från Friskis. Det blir ont i benen imorrn. Dessutom har jag cyklat runt halva stan idag. Först med mammas lunch till Ackis, vidare till mormfar och skomakaren och sen hem. Plus några kortare turer senare på kvällen. Hoppas bara att jag kan sova med detta endorfin påslag.

Toppen. Har inte kunnat komma in på blogg.se på två dar. Men nu så. Friluftsdag i onsdags med stångjympa på Stallet. Sen vidare till Centralbadet via lunch med Bollnäsingarna. Jag var riktigt stöddig innan och sa att jag skulle simma 1500-2000, på en halvtimme. Jo tjena, efter att jag hade avverkat 1000 meter på 25 minuter fick det räcka. Det lustiga var att tekniken satt men varken styrkan eller orken fanns där. Fick mig en liten tankeställare. Jag ångrar inte att jag slutade simma, men det är bra synd på allt jag har tappat. Jag ska nog inte låta det gå 14 månader innan jag hoppar i vattnet igen. Nästa tisdag kanske? En halvtimme innan simskolan sådär. Det kanske räcker för att bygga upp lite styrka igen. Plus mer regelbundna besök på gymmet.

Alla vet väl att det inte går att koka ägg i mikron. Men ett ägg som redan är kokt då? Om man vill värma det till exempel. Vi tog till och med bort skalet och allt. In i mikron. 20 sekunder - inte tillräckligt varmt. 15 sekunder till - poff! Äggklet i hela mikron. Så nu vet ni det.

Något oerhört sällsynt har inträffat. Klockan är 11 en helt vanlig tisdag, och fyra av fyra familjemedlemmar är hemma. Jag på grund av lång sovmorgon, syster på grund av sjukdom och päronen på grund av jobba-hemma-vilja. Kul vi kommer att ha det. Som tur är ska jag bege mig till plugget om några timmar, så då blir de bara tre.

Oj då. Av de 120 sidor jag tänkt läsa i helgen har det blivit 10. Men å andra sidan har jag dammsugit hela huset, hängt en massa tvätt, dammat, handlat, lagat mat, hälsat på mormor och morfar, ätit, tittat på tv och sovit. Men det som jag är mest stolt över: Datorn har stått orörd större delen av tiden! Är det något jag borde ta tag i så är det mitt datoranvändande. Det har blivit lite för mycket skulle man kunna säga. Max en timme om dagen är min nya restriktion. Fast det omfattar inte skolarbete och liknande så dator behövs. Ni får väl hjälpa till att hålla lite koll på mig. I synnerhet på morgnarna. När jag har mina evighetslånga sådana hamnar jag lätt här och klär ändå inte på mig förrän nån timme innan jag måste sticka. När jag egentligen har all tid i världen att kunna träna, städa, plugga eller göra annan nytta.

Konstig vecka det har varit. Samtidigt som jag har varit världens gladaste och det har flytit på bra har jag haft en konstig känsla. Lite lugnet före stormen liksom. Eller är det möjligt att bara vara on the world's biggest roll, utan att det behöver resultera i bajs? Jag hoppas det. Det himlans skönt att vara bekymmersfri, glad och bekräftad. Så varför känns det då så fel?

Bloggande är väl ett lustigt fenomen ändå. Man uppdaterar inte på dar, men man har mage att klaga på kamrater som inte skriver.

Fast nog kan ni hålla med om att man åtminstone borde blogga två gånger i veckan för att hålla intresset uppe hos sin läsarkrets. Stor är den inte, men så länge jag får fler besök än mig själv är jag nöjd.