Läs läs läs!
Finaste tacktalet ever
Var beredd med en näsduk eller två.
Bildspam
Det blev en lång helg, men här kommer bilderna från The Ark in the Park. Klicka så blir de större.
.. 
.. 
.. 
.. 
.. .. 
Teaser
Det här är vad jag gjorde igår kväll:
Mer bilder kommer efter helgen. Nu drar jag till Tallinn!
Mer bilder kommer efter helgen. Nu drar jag till Tallinn!
Ännu en besvikelse
Jag börjar bli orolig för Morgonpasset. Inom loppet av en dryg vecka har de haft tre gäster som fått mig att stänga av radion. Idag var det en kvinna som jobbar med strategisk kommunikation (dvs krigspropaganda) i Libyen. För det första var det helt omöjligt för henne att förklara vad det är hon pysslar med, trots att programledarna gjorde så gott de kunde för att ställa bra frågor. För det andra verkar människan ha noll självdistans/självironi.
Och för det tredje RÖSTEN: Nu är jag kanske extra känslig vad gäller röster (med rätta, tenta på tisdag!) men det här gick bara inte att lyssna på. Allt hon sa inleddes med ett utdraget "auuööööm" följt av någon blandning mellan norska, göteborska och östermalmska. Dessutom avslutades det hela med ett stigande -änn ("helt enkelt-änn", "mitt företag-änn"). Och innan ni börjar hacka på mig nu, jag vet att dialekt inte är en röståkomma eller ett talfel, men som det här lät alltså. För att fullt förstå är det förstås bäst att lyssna själv.
Och för det tredje RÖSTEN: Nu är jag kanske extra känslig vad gäller röster (med rätta, tenta på tisdag!) men det här gick bara inte att lyssna på. Allt hon sa inleddes med ett utdraget "auuööööm" följt av någon blandning mellan norska, göteborska och östermalmska. Dessutom avslutades det hela med ett stigande -änn ("helt enkelt-änn", "mitt företag-änn"). Och innan ni börjar hacka på mig nu, jag vet att dialekt inte är en röståkomma eller ett talfel, men som det här lät alltså. För att fullt förstå är det förstås bäst att lyssna själv.
What a difference a day makes
Carola är med i Morgonpasset. Jag har lyssnat i mindre än tio minuter och är redan självmordsbenägen. Snälla, ta bort'na därifrån. Det är riktigt obehagligt att höra henne.
En twittrare sammanfattar det hela väldigt bra: Carola i radion, kommer en 1h försent, kallar programledaren för lilla gumman, är allmänt dryg och pladdrar om gud!
En twittrare sammanfattar det hela väldigt bra: Carola i radion, kommer en 1h försent, kallar programledaren för lilla gumman, är allmänt dryg och pladdrar om gud!
En trasslig historia
Lyckades missa denna film den korta stund den visades på bio. På engelska alltså, för så vitt jag vet går den fortfarande på svenska, men det kan man ju inte kolla på. Trots att Måns en av rösterna. Det blir ju så töntigt och fel. Fast jag antar att jag i och med det faktum att jag vid 22 års ålder sett fram emot att se en Disneyfilm inte har rätt att uttala mig i vad som är töntigt eller inte.
Hur som haver, mer om filmen: Den var bra. Jag hade hört en hel del positivt om den innan, så helt förvånad var jag inte. Men det är ändå kul när något motsvarar ens förväntningar. Sen är den obligatoriska balladen riktigt, riktigt fin. Att Flynn/Eugene dessutom görs av min nya tv-favorit Zachary Levi kan jag verkligen inte klaga på. Nu när jag läst igenom texten insåg jag att jag kanske borde börjat med att tala om vilken film det handlar om (fast den som är lite klurig av sig kanske kan lista ut det med hjälp av rubriken), men jag gör tvärtom och avslutar med det istället. Trassel/Tangled, se den!
Hur som haver, mer om filmen: Den var bra. Jag hade hört en hel del positivt om den innan, så helt förvånad var jag inte. Men det är ändå kul när något motsvarar ens förväntningar. Sen är den obligatoriska balladen riktigt, riktigt fin. Att Flynn/Eugene dessutom görs av min nya tv-favorit Zachary Levi kan jag verkligen inte klaga på. Nu när jag läst igenom texten insåg jag att jag kanske borde börjat med att tala om vilken film det handlar om (fast den som är lite klurig av sig kanske kan lista ut det med hjälp av rubriken), men jag gör tvärtom och avslutar med det istället. Trassel/Tangled, se den!
(Bild skamlöst snodd från http://tangledcaps.tumblr.com)
Katalin, förra lördagen
Justja, bilder hade visst utlovats. Några saker ni bör känna till: min kamera är nästan fem år gammal, vi stod femton meter från scenen och jag kan inte hålla still så länge som för kameran att ta kort utan blixt. Sådärja, nu har ni blivit varnade!
Ladda med näsdukar
Vill man se en bra dokumentär ska man passa på att se Dox: Dear Zachary som gick på svt igår och finns att se på svtplay fram till den 15 februari. Måste nog passa på att varna, det är nog det jobbigaste jag någonsin sett. Känner man dock att man klarar av en gigantisk klump i magen och att offra några liter tårar ska man absolut se den. Känner att jag måste kompensera med något muntrare innan jag kan sova ikväll. Tips?
Lite kärlek såhär en vanlig måndag
Har just kollat på SVTs Dom kallar oss artister som den här veckan ägnade en halvtimme åt Sveriges finaste, underbaraste och gladaste man. (Nej, inte Måns Z.) Salem Al Fakir. Duh. Han som jag skriver om så ofta att han snart förtjänar en egen kategori. Fast det är kanske stalkervarning på det?
Iallafall, programmet inleds på en hotellfrukost i Uppsala i början av september där man bland annat får höra Salem berätta om gårdagens spening: "Igår spelade vi på Katalin, och folk var som tokiga, det var dom faktiskt för de stod och klappade tio minuter efter att vi gått av". Jag känner att jag måste ta åt mig lite av äran med tanke på att jag stod längst framme vid scenen just den kvällen. Jag ska inte återberätta hela avsnittet, bättre att ni kollar på det själva. Här gör man det.
Kärlek var ordet.
Iallafall, programmet inleds på en hotellfrukost i Uppsala i början av september där man bland annat får höra Salem berätta om gårdagens spening: "Igår spelade vi på Katalin, och folk var som tokiga, det var dom faktiskt för de stod och klappade tio minuter efter att vi gått av". Jag känner att jag måste ta åt mig lite av äran med tanke på att jag stod längst framme vid scenen just den kvällen. Jag ska inte återberätta hela avsnittet, bättre att ni kollar på det själva. Här gör man det.
Kärlek var ordet.
Skrattfest
Morgonpasset har aldrig varit roligare än idag. Eller jo, det är jämt skägg med en sändning i december. Varför? Jo, MPIP3 besöktes dessa två mornar av Anders Jansson, ena halvan av Hipp Hipp. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen och ont i magen. Bättre start på dagen får man leta efter.S
Finaste Salem
Katalin måste vara världens bästa ställe som bokar in Salem Al Fakir två gånger samma höst. Trogna läsare minns att jag såg honom spela där i början av september, nytillkomna kan klicka här och här.
Spelningen igår var i vanlig ordning mysig och så himla fin. Jag hade såväl gåshud som tårar i ögonen. Enda besvikelsen var att min absoluta favorit Brooklyn sun inte spelades.
Spelningen igår var i vanlig ordning mysig och så himla fin. Jag hade såväl gåshud som tårar i ögonen. Enda besvikelsen var att min absoluta favorit Brooklyn sun inte spelades.
Bolibompa flippar ur
Detta kan vara det bästa som någonsin visats i Bolibompa:
Efterlängtat biobesök
Jag hade tajmat in min resa hem till Uppsala igår alldeles perfekt. Strax före nio klev jag av bussen, och mindre än en halvtimme senare befann jag mig på bion tillsammans med mina fina vänner för att se Harry Potter 7. Vi satt längst bak och hade extra benutrymme, så det kändes jättelyxigt (bra jobbat Martina!) och filmen var överraskande bra.
Självklart kan den inte mäta sig med boken, men i jämförelse med de tidigare filmerna klarar den sig bra. Att boken delats upp i två filmer är dels superirriterande, men samtidigt innebär det att det finns mer plats för detaljer vilket uppskattas av någon som läst boken ett nästan pinsamt antal gånger (eventuellt är jag uppe i tvåsiffrigt...)
Jag lyckades hålla tårarna borta den här gången, men i juli får jag komma ihåg att köra sminkfritt. Är rätt övertygad om att det kommer att bli känslosamt.
Självklart kan den inte mäta sig med boken, men i jämförelse med de tidigare filmerna klarar den sig bra. Att boken delats upp i två filmer är dels superirriterande, men samtidigt innebär det att det finns mer plats för detaljer vilket uppskattas av någon som läst boken ett nästan pinsamt antal gånger (eventuellt är jag uppe i tvåsiffrigt...)
Jag lyckades hålla tårarna borta den här gången, men i juli får jag komma ihåg att köra sminkfritt. Är rätt övertygad om att det kommer att bli känslosamt.
Mash-ups är det nya svarta
Måste bara visa denna videon. Otroligt bra nummer från senaste Glee-avsnittet. Och då gillar jag inte ens Umbrella! Överhuvudtaget var det ett väldigt bra avsnitt, mycket bättre än hela den här säsongen.
Morgonskoj
En av mornarna i Örebro förra veckan väcktes jag av det här. Jag skrattade så jag grät och hade inga problem med att komma igång den dagen. Idag kommer Martin Emtenäs från Mitt i naturen på besök och självklart lyssnar jag, han är ju min idol. Här hade jag egentligen tänkt länka till ett gammalt inlägg, men nu kan jag inte hitta det. What a shame. Jag ska fortsätta leta, men tills vidare får ni klara er utan länken.
BBC vet hur man gör drama
För några dagar sedan kom jag att tänka på den fantastiska brittiska serien Life on Mars om polisen Sam Tyler som blev skjuten och skickades tillbaka i tiden till år 1973. Den visades i svt för några år sedan och var verkligen helt sjukt bra. Sedan kom jag att tänka på uppföljaren Ashes to ashes som utspelar sig närmare ett decennium senare, och med en ny huvudperson. Svt visade den första säsongen, men resterande två verkar inte inte vara på g. Tyvärr.
Eftersom jag gärna vill veta hur 80-talsäventyret slutar tog jag saken i egna händer och streamar de sista 16 avsnitten. Kvaliteten varierar och jag har upptäckt att det är riktigt svårt att förstå brittisk slang, men det är härligt att ännu en gång få stifta bekantskap med DCI Gene Hunt och de andra. Kommer Life on Mars och Ashes to ashes någonsin som DVD-box här i Sverige ska jag minsann försöka lägga vantarna på dem.
Eftersom jag gärna vill veta hur 80-talsäventyret slutar tog jag saken i egna händer och streamar de sista 16 avsnitten. Kvaliteten varierar och jag har upptäckt att det är riktigt svårt att förstå brittisk slang, men det är härligt att ännu en gång få stifta bekantskap med DCI Gene Hunt och de andra. Kommer Life on Mars och Ashes to ashes någonsin som DVD-box här i Sverige ska jag minsann försöka lägga vantarna på dem.
Sara går på bio
Kom just hem från bion där jag såg "I rymden finns inga känslor". Har velat se den enda sen jag såg trailern nån gång i våras, så jag hade rätt höga förväntningar, och slapp bli besviken. Riktigt bra film som var rolig, djup och varm. Skarsgård-brorsan Bill är grym som huvudpersonen Simon, och Martin Wallström som spelar hans storebror är snygg som fan. Rekommenderas varmt.
Salem på Katalin
Jag överdriver inte när jag säger att gårdagskvällen var en kväll jag sett fram emot sen mitten av maj. Eller egentligen sen slutet av mars, men det var först i maj som jag köpte biljett. För andra gången inom loppet av ett år såg jag Salem Al Fakir, och jag blev verkligen inte besviken. Tänker inte skriva nån recension, det får andra ägna sig åt, utan nöjer mig istället med att konstatera att han är världens finaste och har förmågan att sprida så mycket glädje. Jag fick gåshud flera gånger om och det var fett värt den eventuella tinnitus som jag drog på mig.
Konsterten var sista på en lång turné som pågått sen mars, och efter extranumret ropade publiken in honom ännu en gång. Han var helt oförberedd på detta och visste först inte vad han skulle spela, men bjöd till sist på 'Thank you' från första plattan.
Efteråt stannade jag och mitt sällskap Vicky kvar i närmare en timme i hopp om att få träffa honom, trots vetskapen om att han ytterst sällan kommer ut i lokalen efter sina spelningar. Vi var tappra, men tvingades till slut att ge upp. Fast det gjorde inte så mycket, jag var redan otroligt nöjd med kvällen. Dessutom fick jag med mig en inplastad setlist, som enligt en av roddarna varit med hela sommaren, det gäller ju att tänka på miljön.
Konsterten var sista på en lång turné som pågått sen mars, och efter extranumret ropade publiken in honom ännu en gång. Han var helt oförberedd på detta och visste först inte vad han skulle spela, men bjöd till sist på 'Thank you' från första plattan.
Efteråt stannade jag och mitt sällskap Vicky kvar i närmare en timme i hopp om att få träffa honom, trots vetskapen om att han ytterst sällan kommer ut i lokalen efter sina spelningar. Vi var tappra, men tvingades till slut att ge upp. Fast det gjorde inte så mycket, jag var redan otroligt nöjd med kvällen. Dessutom fick jag med mig en inplastad setlist, som enligt en av roddarna varit med hela sommaren, det gäller ju att tänka på miljön.
Would you always, maybe sometimes, make it easy?
Superhärlig låt som jag inte kan hitta på Spotify.