Sen har vi två bilder från Öland. Första kvällen när jag kom funkade inte utelampan på ena huset, och det var ingen som fixat att skriva av glaskupan och byta lampan. Eftersom jag råkar vara lite bättre än alla andra på alla sätt och vis så tog jag fram en stege och klättrade upp. Skruvade av kupan och bytte den trasiga glödlampan. Lätt som en plätt.



Och det var inte vilken glödlampa som helst förstår ni, utan en som var nästan antik (och oanvänd)! Kolla kartongen liksom, mormor måste ha bunkrat upp ordentligt och köpt ett helt lager på 60-talet. Lite sorgligt att det nu endast finns en endaste glödlampa kvar.

Saker jag inte hade räknat med när jag la mig i min säng igår kväll: Att jag skulle vakna hemma hos päronen.

Tänker inte göra några längre utläggningar, men låt oss bara säga att jag har en syster som behövde lite hjälp och att det är lagom lockande att gå hem klockan halv fyra.

Här kommer några extremt kreativa bilder. Man tager vad man haver liksom.

Först ut har vi två nästa identiska bilder på... eh ja, en glödlampa helt enkelt.

Jag hade hoppats att jag skulle vara lika duktig på att fota nu när hösten är här, men det har helt runnit ut i sanden. Tror att det har mycket med ljuset att göra, det är mycket roligare att fota när det är soligt. Dessutom blir bilderna många gånger bättre när man slipper använda blixt, åtminstone med min stackars välanvända kamera.

Har lite bilder från Öland kvar, kanske slänger upp dem om jag får inspiration till att piffa till dem lite. Annars får ni hålla till godo med enbart text och 'vad-har-jag-gjort-idag'-trams.

Idag röstade jag blått, föga förvånande antar jag, men kan inte känna annat än besvikelse.

Veckan som gick kvalar nog inte in på listan över bästa veckorna i mitt liv. Den började med att jag stannade 'hemma' från praktiken och var sjuk. Tisdagen var helt okej, jag orkade hela dagen på lasarettet och var tillräckligt pigg på kvällen för att spela Monopol med ett par vänner. Onsdagen släpade jag mig till föreläsningen, men gav upp och gick hem efter en knapp timme då jag inte klarade av att hänga med.

Likaså torsdagen, enda anledningen att jag åkte till skolan var för en obligatorisk gruppresentation. Alla grupper han presentera före lunch - utom min grupp förstås. Jag mådde piss och klarade inte av att vara kvar, så nu får jag göra skriftlig inlämning på ett moment som jag redan gjort. Tycker inte att jag borde straffas för att gruppen innan oss höll på i 20 min istället för de 10 vi hade till förfogande, klarade dock inte av att ta den diskussionen med läraren där och då.

Tack och lov vände det här, orkade gå på bio på kvällen (Toy Story 3) och fredagen var jag ledig och kunde vila upp mig inför en spelkväll. Igår kväll var det kalas för Adde och jag var nykter. Idag har jag röstat och varit på ett till kalas.

Det var min vecka det.

Åk inte till din praktikort för att stanna hemma och vara sjuk. Bättre att bli sjuk nån annan gång. Typ inför nån tråkig föreläsning.

Det är mulet idag och jag kan med gott samvete sitta inne och göra mest ingenting. Och jag är inte bakis. Värmen har slagits på, så jag kan återigen gå barfota här inne. Det i kombination med svarta leggnings och en tajt svart tröja gör att jag ser ut som en dansare iklädd kroppsstrumpa. Helt rätt hösten 2010.

Hade tänkt blogga lite idag, men nu är det kväll och jag vill hinna läsa många sidor i min bok innan det är dags att sova. Läser som bekant denna nu:

Hoppas ni inte vänjt er för mycket med frekventa uppdateringar, nu har terminen börjat igen och jag inser att jag nog måste dra ner på bloggandet lite. Givetvis kommer jag uppdatera om det händer något spännande, som när det är dags att tömma balkongen eller om jag köpt nya strumpor. Ni vet, viktiga saker.

Så, det får räcka för den här gången. Nu ska jag klura på något trevligt att laga till middag.

Jag överdriver inte när jag säger att gårdagskvällen var en kväll jag sett fram emot sen mitten av maj. Eller egentligen sen slutet av mars, men det var först i maj som jag köpte biljett. För andra gången inom loppet av ett år såg jag Salem Al Fakir, och jag blev verkligen inte besviken. Tänker inte skriva nån recension, det får andra ägna sig åt, utan nöjer mig istället med att konstatera att han är världens finaste och har förmågan att sprida så mycket glädje. Jag fick gåshud flera gånger om och det var fett värt den eventuella tinnitus som jag drog på mig.

Konsterten var sista på en lång turné som pågått sen mars, och efter extranumret ropade publiken in honom ännu en gång. Han var helt oförberedd på detta och visste först inte vad han skulle spela, men bjöd till sist på 'Thank you' från första plattan.

Efteråt stannade jag och mitt sällskap Vicky kvar i närmare en timme i hopp om att få träffa honom, trots vetskapen om att han ytterst sällan kommer ut i lokalen efter sina spelningar. Vi var tappra, men tvingades till slut att ge upp. Fast det gjorde inte så mycket, jag var redan otroligt nöjd med kvällen. Dessutom fick jag med mig en inplastad setlist, som enligt en av roddarna varit med hela sommaren, det gäller ju att tänka på miljön.

Tänker inte skriva något om dessa bilder, utan de får tala för sig själva.