Jag är tråkig. Nu ska jag sova.

Det var dags för ännu ett besök på Katalin nu ikväll (bilder kommer nån annan dag) så jag missade mellon. Ska kolla igenom alla bidrag nu på en gång, innan jag vet hur det gick.

Jäla skiiit asså, man slumrar till i fem minuter och så hux flux är man pigg igen. Hur värt är det på en skala när man ska upp halv sex och sov mindre än fem timmar föregående natt. Borde inte kroppen skrika efter sömn?

Nu ska jag hoppa in i duschen. Sen blir det söndagmiddag hos päronen. Det vankas fläskkarré har jag hört.

Jag kan inte direkt påstå att jag varit duktig på att socialisera med andra logopedstuderandet. Just därför ät jag väldigt stolt över att kunna meddela att jag den senaste månaden medverkat vid två (av två) logopedtillställningar. Det första var en examenssittning för de som numera är legitimerade logopeder, medan kvällens begivenhet var tillägnad alla färskingar.

Tillsammans med två andra representerade jag de av oss som är lite mer erfarna. Vi har ju till och med haft egna patienter! Det var en trevlig kväll och jag ser det som en investering då upplevelsen i sig nog inte var värd 450 kronor. Hursomhelst, det jag ville säga var bara att jag hoppas jag får fler tillfällen att träffa andra språknördar samt möjlighet att föra vidare all den erfarenhet och kunskap (?) jag samlat på mig under de senaste två åren. Det gäller för oss som är en så pass liten studentgrupp att hålla ihop.

Mitt luktsinne har försvunnit. Totalt väck. Detta medför att de enda smakerna jag känner är sött, surt, salt och beskt. Woo-freakin-hoo. Dessutom är jag så täppt att jag måste munandas.

Är nu inne på dag 4 av min ofrivilliga karantän och jag börjar bli less på eländet. Jag led enorma samvetskval för att jag valde att stanna hemma från praktiken även idag, men när jag efter en kortare promenad på eftermiddagen var tvungen att vila i en timme insåg jag att jag nog tagit rätt beslut ändå.

Förkylningen har dessutom nått måste-nysa-var-tredje-minut-stadiet så mina nära och kära (och framförallt patienter) ska vara glada att de inte befunnit sig i min närhet.

Hoppas kunna ta mig till skolan imorgon för lite röstövningar på eftermiddagen. Tvivlar dock på vidare lyckosamhet med sagda aktivitet, har jag svårt nog att kontrollera rösten i vanliga fall tror jag inte att nuvarande tillstånd kommer att underlätta.

Jag måste träffa folk snart, lappsjukan tar allt starkare fäste. Det är bara en tidsfråga innan jag börjar prata med mig själv.

Jag tänkte att lite färg kanske skulle kunna pigga upp, men imorse vaknade jag med årets första förkylning. Får istället hoppas att mina färgglada tår kan påskynda tillfrisknandet. Om inte så är de iallafall fina att se på.

Veckan börjades redan kl 05.32 imorse då jag var tvungen att gå upp för att hinna med expressbussen till Västerås kl 6.45. Vad sjutton skulle jag till Västerås att göra är det säkert många som tänker nu. Jo, den här veckan inledes tredje praktikomgången: barnhabilitering. Två dagar i veckan åtta veckor framöver kommer jag att befinna mig i gurkstaden dagtid. Kvällstid återvänder jag till Uppsala, men det blir tidiga kvällar. Faktum är att jag är på väg nu, ska bara dricka en kopp te först.

Någon har ägnat sin fredagskväll åt att läsa igenom halva bloggen (typ)... Vem vare? Vem vare som läste?

Ledsen för dåligt bloggande denna vecka kompisar. Skolan upptar mycket av min tid. Men nu har jag åtminstone skickat in den uppgift som ska lämnas in senast klockan nio imorgon. Återstår då bara att plugga på sju olika teman inför lördagens munta. Av dessa sju kommer jag att behöva redogöra för ett, vilket får jag veta när jag väl sitter där. Stressfyllt och ångestskapande.