Om det är något som kan sammanfatta den här veckan så är det det gamla ordspråket "Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken". De senaste veckorna har så gott som alla i min närhet varit sjuka eller lite småkrassliga. Jag har däremot känt mig riktigt pigg och frisk, och gärna talat om detta för folk. Det skulle jag inte ha gjort. I onsdags kväll blev jag superförkyld på bara ett par timmar. 

Sen var det dethär med telefonen. Igår tappade jag min mobil i en halv kopp med ljummet te, men den verkade fungera bra ändå. Detta förkunnade jag stolt på Twitter. Och allt funkade bra. Utom att ladda den vilket jag upptäckte nu imorse. Panik, oro och rätt så sur på mig själv. Mobilen drog en sista suck och somnade sedan in.

Oj oj, här går vi på sparlåga. Den senaste veckan har jag åtnjutit en riktig slapparvecka, nästan vänt på dygnet och låtit stöket växa. Men nu är det ny vecka och jag tänker ta rejäla tag.

Den fruktade tentan skrevs på en timme och klarades med flera poängs marginal (nåväl 3,5). Hejdå termin 5 och hej sommarlov! Kvällen spenderade jag i sällskap med 10 700 andra Uppsalabor då jag i ett lagom tempo tog mig runt Blodomloppets femkilometersbana.

Att cykla hem barfota för att du har såna skavsår på tårna? Förmodligen inte. Men helt klart ett godkänt betyg för kvällen. Synd bara att någon (Anton Chan) tappade mig rakt ner på trottoaren.

Semifinal två är mer svårtippad tycker jag, men här är i allafall vad jag tror/hoppas.

1. Sverige
2. Bosnien & Hercegovina
3. Nederländerna
4. Irland
5. Danmark
6. Estland
7. Israel
8. Bulgarien
9. Rumänien
10. Slovakien

---

Bara 6 av 10. Sämst hittills. Ska tilläggas att denna tippning gjordes redan i tisdags, och således hade jag inte sett något av framträdandena. Det finns vittnen på att jag sa att Ukraina skulle gå vidare när jag såg dem. Likaså Moldavien. 

Lite väl långt uppehåll från min sida, ber om ursäkt för det. Valborg blev härlig 14-timmarsfest, dock utan champagnegalopp då vädret var lite snålt vad gäller temperaturen. Vidare fortsatte veckan med plugg, praktik, fix av nytt id-kort, comeback i löparspåret, mysfika, minipubrunda, pubhäng, komma-hem-lagom-till-soluppgången, inflyttningsfest, födelsedagskalas och silverbröllopsmiddag.

En riktigt händelserik vecka när jag tänker på det, troligtvis är det anledningen till att bloggen fått lida. Veckan som kommer är nästan lika fullplanerad, så jag törs inte lova nåt vad gäller aktiviteten här. Om jag inte gör i ordning balkongen förstås, för då lovar jag att det kommer att dokumenteras!

Jag älskar att läsa (pseudo)medicinska kurser på logopedprogrammet: Nyckeln måste passa i låset - om signalsubstanser och receptorer.

Här var det livat minsann:

Ni vet den där ångesten innan man skickar in en inlämningsuppgift? Fy fan för den alltså.

I natt blir det sommartid. Hurra! Jag gjorde det enkelt för mig i höstas och lät bli att vrida bak hälften av mina klockor här hemma, vilket i sin tur innebär att jag nu inte behöver bry mig om dem. Lat eller smart? Jag hävdar det senare.

Det är inte ofta jag gör sallad, men när det sker så blir det väldigt gott. Idag blev det quinoa, sallat, vitkål, morot, tomtat och halloumi. Lite olivolja, salt och peppar på det. Mums!

Jag blir lite fundersam när jag känner att den här veckans två praktikdagar varit de mest utvecklande hittills under denna period, detta medan min handledare är på semester. Det jag tidigare varit orolig för: att inte ha något skyddsnät att falla tillbaka på, att helt ensam (nåväl, tillsammans med en annan student) hålla i ett föräldrasamtal, att inte ha någon att fråga vid journalskrivning. Allt detta funkade superbra och jag blev så glad och fick en ordentlig självförtroendeboost. Sen vet jag inte vem det säger mest om, mig eller min handledare? 

Jag kan kanske bli en hyfsad logoped ändå?

Kul att länder utanför Europa också kan ta medalj i längskidor, det är ju trots allt världsmästerskap. Men mest av allt gläds jag förstås åt det svenska guldet.

Jag kan inte direkt påstå att jag varit duktig på att socialisera med andra logopedstuderandet. Just därför ät jag väldigt stolt över att kunna meddela att jag den senaste månaden medverkat vid två (av två) logopedtillställningar. Det första var en examenssittning för de som numera är legitimerade logopeder, medan kvällens begivenhet var tillägnad alla färskingar.

Tillsammans med två andra representerade jag de av oss som är lite mer erfarna. Vi har ju till och med haft egna patienter! Det var en trevlig kväll och jag ser det som en investering då upplevelsen i sig nog inte var värd 450 kronor. Hursomhelst, det jag ville säga var bara att jag hoppas jag får fler tillfällen att träffa andra språknördar samt möjlighet att föra vidare all den erfarenhet och kunskap (?) jag samlat på mig under de senaste två åren. Det gäller för oss som är en så pass liten studentgrupp att hålla ihop.

Är nu inne på dag 4 av min ofrivilliga karantän och jag börjar bli less på eländet. Jag led enorma samvetskval för att jag valde att stanna hemma från praktiken även idag, men när jag efter en kortare promenad på eftermiddagen var tvungen att vila i en timme insåg jag att jag nog tagit rätt beslut ändå.

Förkylningen har dessutom nått måste-nysa-var-tredje-minut-stadiet så mina nära och kära (och framförallt patienter) ska vara glada att de inte befunnit sig i min närhet.

Hoppas kunna ta mig till skolan imorgon för lite röstövningar på eftermiddagen. Tvivlar dock på vidare lyckosamhet med sagda aktivitet, har jag svårt nog att kontrollera rösten i vanliga fall tror jag inte att nuvarande tillstånd kommer att underlätta.

Jag måste träffa folk snart, lappsjukan tar allt starkare fäste. Det är bara en tidsfråga innan jag börjar prata med mig själv.

Någon har ägnat sin fredagskväll åt att läsa igenom halva bloggen (typ)... Vem vare? Vem vare som läste?