Jag hade tajmat in min resa hem till Uppsala igår alldeles perfekt. Strax före nio klev jag av bussen, och mindre än en halvtimme senare befann jag mig på bion tillsammans med mina fina vänner för att se Harry Potter 7. Vi satt längst bak och hade extra benutrymme, så det kändes jättelyxigt (bra jobbat Martina!) och filmen var överraskande bra.

Självklart kan den inte mäta sig med boken, men i jämförelse med de tidigare filmerna klarar den sig bra. Att boken delats upp i två filmer är dels superirriterande, men samtidigt innebär det att det finns mer plats för detaljer vilket uppskattas av någon som läst boken ett nästan pinsamt antal gånger (eventuellt är jag uppe i tvåsiffrigt...)

Jag lyckades hålla tårarna borta den här gången, men i juli får jag komma ihåg att köra sminkfritt. Är rätt övertygad om att det kommer att bli känslosamt.