Om det är något som kan sammanfatta den här veckan så är det det gamla ordspråket "Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken". De senaste veckorna har så gott som alla i min närhet varit sjuka eller lite småkrassliga. Jag har däremot känt mig riktigt pigg och frisk, och gärna talat om detta för folk. Det skulle jag inte ha gjort. I onsdags kväll blev jag superförkyld på bara ett par timmar. 

Sen var det dethär med telefonen. Igår tappade jag min mobil i en halv kopp med ljummet te, men den verkade fungera bra ändå. Detta förkunnade jag stolt på Twitter. Och allt funkade bra. Utom att ladda den vilket jag upptäckte nu imorse. Panik, oro och rätt så sur på mig själv. Mobilen drog en sista suck och somnade sedan in.