Blä, vad ledsen jag blir. Jag har skrivit två jättelånga fina inlägg som jag tänkte publicera någon dag när det passade. Inte visste jag att sånt som ligger som utkast bara finns kvar i en vecka innan de försvinner. Bara sådär, hux flux. Får se om jag kanske orkar försöka återskapa något av dem.

Jag kände att det förra inlägget alldeles för romantiskt och svärmande för att komma från mig. Får skylla på lyckorus eller nåt åt det hållet.

Har terminens tenta och det kommer gå åt... ja ni vet vart. Har i ärlighetens namn lagt ner ytterst lite tid på att plugga, vilket är jävligt dumt gjort. Men ni ska veta att jag hade ambitionen att plugga riktigt ordentligt. Redan för tre veckor sen tog jag och kollade på ett par gamla tentor och tänkte ha dem som utgångspuknt för plugget. Tog en snabb titt på alla frågor och där försvann allt hopp kan man säga. Skitsvåra frågor varav flertalet ur logopedisk synpunkt är helt orelevanta. Känns lite trist när en väldigt intressant kurs har tentor som ligger på fel nivå.

Ska ut och lägga mig på en filt i solen tillsammans med en massa anteckningar. Kanske att jag kan trycka in lite mer kunskap men utsikterna är inte särskilt goda. Ångest alltså. Fyfan. Jag vill inte.

Om bloggen ser lite konstig ut just nu beror det på att jag försöker fixa så att allt stämmer. Suck. Jag blir så trött på datorer ibland.

Jag fattar inte varför jag bara ser den gamla designen, fast med några småändringar. Nån annan som använder Chrome och kan berätta hur det ser ut för er? Jag testade på nån sida där man kan kolla hur bloggen ser ut i olika webbläsare och då såg allt okej ut. Likadant när jag förhandsgranskar stilmallen. Hjälp, snälla någon?

Ni vet när man har sådär mycket att göra att man inte ens vet vart man ska börja? Så istället för att göra nånting så gör man ingenting.

Fan. Trodde det skulle vara lättare att ses andra gången på sju veckor (en månad sen sist) men det var värre. Kändes helt okej till att börja med, sen vet jag inte vad som hände men jag var tvungen att gå bort för att lugna/samla mig både två och tre gånger. Fan alltså. Jag hade sagt till mig själv att jag inte skulle låta det påverka mig. Trodde jag hade gått vidare men nu känns det verkligen som om jag är tillbaka på ruta ett. Fan fan fan.

I söndags när jag vaknade och möttes av en vit värld blev jag arg. Igår sken solen och det var återigen vår. Imorse när jag drog upp persiennerna blev jag fly förbannad. Inte en gång till! Nu får det vara nog tycker jag. Den här vintern har varit alldeles underbar med kyla och mycket snö, men med bara en vecka kvar till april börjar det bli lite löjligt. Enough is enough!

Fan, FEL JÄVLA LÅT vann. Jag är grymt besviken.

Jag hade tänkt blogga idag men jag vill inte så ni får titta tillbaka imorrn igen så kanske det kommit nåt.

Nu ska jag berätta för dig hur en alldeles okej dag blev en riktig skitdag.

Som sagt, dagen började som vilken annan dag. Förmiddagen och större delen av eftermiddagen flöt på som vanligt. Sen fick jag ett mejl och sommarjobbsångestendesperationen i inlägget nedan slog till. Efter att jag lugnat ned mig lite och bestämt mig för att ta tag i saken så inträffade nästa grej. Jag hade tvättid på förmiddagen och skulle således ner i källaren för att ta hand om min tvätt innan min tid gick ut. Kommer ner i källaren men möts då av att dörren till torkrummet fått ett annat hänglås (allså inte mitt) samt en lapp med meddelande om att de var tvunga att klippa upp låset eftersom båda torkrummen var upptagna fast en av tiderna gått ut. Problemet var bara att det inte var jag som överskridit tiden utan den som tvättade sist igår kväll. Alltså skulle de ha klippt upp hennes lås. Jag blev inte arg eftersom jag inte hade märkt mitt lås, så därför visste de inte vems som var vems.

 Ironin i allt det här är att det var första gången som jag använde hänglåset samt att jag bokat ny tvättid redan (de kunde alltså inte se på bokningsschemat vem som tvättat), något jag aldrig brukar göra förrän jag är klar även i torkrummet. Jag blev därför grymt ledsen och förbanad på mig själv. När jag för en gångs skull bryter mina mönster så blir det bara fel. Fan.

Ett stort tack dock till grannen som var väldigt förstående och inte det minsta arg. Han bad till och med om ursäkt för att de hade gjort som de gjorde. Men, ändå sitter jag här med ett ilsket bultande hjärta och på gränsen till tårar. Somliga dagar blir det helt enkelt för mycket.

Regn, tugnt grått molntäcke och närmare 5 plusgrader. Under den korta promenaden till ICA slogs jag av känslan av att jag förflyttats några månader bakåt i tiden. Typ den gråaste, tristaste novemberdag du kan tänka dig. Inte så värst upplyftande. Jag håller mig inne resten av dan.

Det. Regnar. Not nice.

Vad glad man blir dan före dan när man vaknar med halsont utan dess like. Visste väl att jag inte var helt frisk, men att det skulle slå till idag på det här viset var inte direkt drömscenariot. Men men, jag får göra det bästa av saken och ta det lugnt hemma idag. Slå in de sista julklapparna till exempel. Eller varför inte kolla på 18 avsnitt av årets julkalender? Läsa ut min bok kanske? Dricka en massa te förstås! Även om det inte botar den onda halsen så lindrar det åtminstone.

Finns det någon duktig, sakkunnig person därute som kan förklara för mig varför Firefox inte fungerar? Har varit så i en dryg vecka nu och jag har försökt ominstallera skiten och hela köret men inte hjälper det.

Hjälp någon?

Tur att jag inte hade tenta idag iallafall. Nu missar jag bara en föreläsning. Klantigt jag vet, men jag har en ganska bra förklaring. Långt innan min väckarklocka skulle ringa blev jag väckt av en massa gubbar som klättrade upp på vinden (luckan är precis utanför min lägenhet). Jag blev rikitgt förbannad med lyckades ändå somna om. Sen ringde väckarklockan. Jag konstaterade lugnt att jag inte alls behövde gå upp utan ställde om klockan på en tid cirka 40 minuter senare. Det var här det gick snett. Jag tror att det som hände var att jag blev väckt av någon av vindsgubbarna, trodde att det var väckarklockan, slog av den och fortsattte sedan att sova. Eller kanske tvärtom. Hursomhelst blev jag förvirrad. Sen vaknade inte jag förrän 10:30, allt det andra utspelade sig före 8:15... Jippi.

De håller på och bygga hus där jag bor. Det är lite störande med alla ljuden, men när de slår ner pålar och sånt har jag vant mig med. Dessutom låter det inte så jättemycket. Men så i morse. TJUGO I SJU! Jag vaknar av att någon missanpassad varelse försöker borra sig till Kina. TJUGO I SJU! Det är inte bara idiotiskt och korkat, det är dessutom respektlöst. Jag betvivlar starkt att jag är den enda i området som fortfarande sover klockan TJUGO I SJU! på morgonen och inte har några planer på att vakna. Jag hade dagen till ära tänkte att gå upp vid åtta, men av ren ilska över en dryg timmes förlorad sömn, låg jag kvar i sängen och halvsov till halv tio. Byggindustrin har ännu en gång bevisat varför alla som jobbar där är svin.

I februari var det 100 grader varmt ute och inte en snöflinga i sikte. Nu, andra veckan i april, har det snöat tre dagar i rad och man fryser häcken av sig så fort man stoppar näsan utanför dörren. Fortsätter det såhär länge till sjukanmäler jag mig.

Jag hade tänkt att skriva något djupt och innerligt om min snart-är-gymnasiet-slut-och-vad-ska-jag-då-hitta-på-ångest som blommat upp under de senaste veckorna men det kändes lite väl personligt. Det blir istället en note to self: Få inte för dig att du ska/kan grädda våfflor. Påminn mig gärna om ett år.

Folk bör lära sig tre saker:

• Man ringer eller smsar inte efter kl 23
• Man cyklar till höger och går till vänster
• Oftast har datorn ett rättstavningsprogram. Använd det

Varför blir man sjukare efter fem dagars vila från skola, träning och allt som innebär att man måste lämna huset? Borde man inte bli friskare av det?