Nu ska jag berätta för dig hur en alldeles okej dag blev en riktig skitdag.

Som sagt, dagen började som vilken annan dag. Förmiddagen och större delen av eftermiddagen flöt på som vanligt. Sen fick jag ett mejl och sommarjobbsångestendesperationen i inlägget nedan slog till. Efter att jag lugnat ned mig lite och bestämt mig för att ta tag i saken så inträffade nästa grej. Jag hade tvättid på förmiddagen och skulle således ner i källaren för att ta hand om min tvätt innan min tid gick ut. Kommer ner i källaren men möts då av att dörren till torkrummet fått ett annat hänglås (allså inte mitt) samt en lapp med meddelande om att de var tvunga att klippa upp låset eftersom båda torkrummen var upptagna fast en av tiderna gått ut. Problemet var bara att det inte var jag som överskridit tiden utan den som tvättade sist igår kväll. Alltså skulle de ha klippt upp hennes lås. Jag blev inte arg eftersom jag inte hade märkt mitt lås, så därför visste de inte vems som var vems.

 Ironin i allt det här är att det var första gången som jag använde hänglåset samt att jag bokat ny tvättid redan (de kunde alltså inte se på bokningsschemat vem som tvättat), något jag aldrig brukar göra förrän jag är klar även i torkrummet. Jag blev därför grymt ledsen och förbanad på mig själv. När jag för en gångs skull bryter mina mönster så blir det bara fel. Fan.

Ett stort tack dock till grannen som var väldigt förstående och inte det minsta arg. Han bad till och med om ursäkt för att de hade gjort som de gjorde. Men, ändå sitter jag här med ett ilsket bultande hjärta och på gränsen till tårar. Somliga dagar blir det helt enkelt för mycket.