Har ni nån gång varit med om nånting som i sig inte var nån big deal, men som liksom fick alla fördämningar att brista? Det var verkligen världens fånigaste grej, men jag låg på min säng och grät  och hulkade i en halvtimme minst. 



Men jag tror att det är bra att verkligen få gråta ut ibland, och verkligen känna allt. Inte helt sällan känner man saker som man inte hade en aning om fanns där. Eller iallafall inte att de påverkade en på det sättet.

Jag hade till exempel ingen aning om att det kommer att kännas tomt och ensamt de 10 dagar som resten av familjen redan är i Australien medan jag går klart i skolan. Jag som hela tiden kännt att det ska bli så underbart skönt...