Wow, idag har det slagits rekord minsann! Hela 17 unika besökare har jag haft. Jämför det med genomsnittliga 6. Visserligen brukar det vara lite mer trafik på söndagar, men det här var oväntat. Mitt gamla rekord var 12 tror jag med det var för tre år sen.

Men iallafall, tack för titten och hoppas att ni nytillkomna läsare kommer tillbaka fler gånger!

Trots tenta på lördag får man ju inte missa det fina vädret som äntligen hittat hit. Efter förmiddagens grupparbete och en snabb vända på stan kom jag hem till mitt växthus till lägenhet. Skapade korsdrag så gott det gick, bytte om till bikini och satte mig på balkongen i solen. SÅ SKÖNT! Nu har jag suttit där ute i två timmar och läst i logopediboken, löst korsord samt druckit saft och kaffe. Hoppas bara jag inte bränt mig, min stackars kropp har inte fått mycket solljus det senaste halvåret.

Det gick bra. Jag har inte gymmat på ett år och hade därför inte en aning om vilka tyngder jag ligger på. Men jag satsade på fislätt och det visade sig vara alldeles lagom. Dessutom hade jag supertrevligt sällskap vilket gjorde det hela till en väldigt behaglig upplevelse.

Skrev omtentan i Neuropsykologi idag. Det kan ha gått bra, men det kan lika gärna ha gått dåligt. Ska försöka att inte tänka på det på några veckor nu, jag kan ju ändå inte göra något för att påverka. Men det det var inte det jag skulle skriva om. Eller jo, på sätt och vis. Natten till igår drömde jag att jag skrev tentan och efteråt var jag så himla nöjd. Men det var konstigt att det bara var fem frågor, förra gången var det sex. Jag nämnde det för någon kursare som då svarade "Sista frågan stod ju på baksidan" Fan fan fan. Meeeeeeeeeeeen, det var ju bara en dröm, tack och lov! Idag svarade jag på alla frågor.

Ni kan väl knappast ha undgått att märka att jag varit fruktansvärt dålig på att blogga. Jag har varit så stressad på grund av tentorna och bara fått dåligt samvete när jag tänkt på bloggen eftersom jag inte fått någon inspiration till inlägg. Så blev det då äntligen sommarlov och jag har kunnat slappna av igen. Men det som då hände var att det blev jobbigt att tänka på hur dåligt jag uppdaterat den sista tiden... Vilket dilemma alltså! Nu har jag dock kommit över krisen. Fast jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om.

På onsdag åker vi till Karlskoga över dan för att uppvakta kusin L som tar studenten, och på torsdag bär det av till Öland. Som jag har längtat! Efter tre veckor i paradiset på jorden ska jag jobba en månad ungefär innan jag kommer tillbaka till Uppsala. Får se hur mycket internet-tillgång jag kommer att ha. Det går ju alltid att nå mig på mobilen. Eller varför inte skicka ett brev? Jag älskar att få post.

Vi får se, har ni riktgt mycket tur så kanske jag uppdaterar igen innan torsdag.

Några veckor sent kommer här fortsättningen på sagan om Sara och utvecklingspsykologin. Tentan gick åt helvete. Jag kan inte påstå att jag gjorde mitt bästa, men när jag satt i skrivsalen och läste igenom frågorna kände jag att det inte skulle gå bra, så jag svarade på det jag kunde och sen gick jag. Nu i måndags fick jag tillbaka tentan. G-gränsen var 19 (av 32). Jag hade lyckats skrapa ihop hela 13,5 poäng. Underbart. Håll tummarna för mig den 2 juni.

Jag sitter och väntar på att mina pastaskruvar ska koka klart. Sen blir det snabb lunch innan jag sticker iväg på pluggdejt. Tänkte dessutom hinna med ett besök på bibblan, det har blivit dags att ta farväl av Steinbeck. Får se vad jag hittar den här gången. Funderar på Moment 22, men det kanske blir något helt annat.

Hade tänkt skriva något om Melodifestivalen, men jag kan inte komma på något särskilt djupsinnigt mer än att jag tyckte det var ont om maffiga slut i år. Alltså ni vet, typ Främling...  Eller, nu när jag tänker efter så kanske det visst fanns sådana. Jag får ta och lyssna igenom dem igen. Fast nä, det skiter jag i. Dessutom kan jag konstatera att scenen är mycket mindre i verkligheten än vad den verkar i tv.

Det verkar som om det äntligen blivit vår. Idag är det visserligen mulet och rätt så grått, men igår var det en alldeles fantastisk vårdag. Hoppas på fler den här veckan så att jag kan hinna njuta av solen.

Jag hade några riktigt produktiva dagar i anslutning till helgen, men nu har det varit dåligt med bloggande igen.

Mitt fantastiskt icke-aktiva liv de senaste veckorna har liksom fått mig att tappa alla koncept. Äter lunch halv fyra, lägger mig två för att sedan sova flera timmar för länge trots att jag satte två larm. Struntar i att duscha även om jag verkligen borde eftersom "jag ändå inte ska träffa folk idag". Hm, dumt tänkt, det är väl för min egen skull som jag ska sköta hygienen. Nu låter det som om jag är värsta psykfallet som behöver proffisionell hjälp, men jag lovar att det inte är så farligt. Jag duschar ju åtminstone en gång i veckan, efter simskolan... Nej men skämt åsido, oroa er inte för mig, jag både duschar och äter ordentligt.

Idag har jag haft 13 unika besökare på bloggen. Nytt rekord! Egentligen spelar det inte så himla stor roll hur många som läser, men det är ju alltid kul när det blir många. Jag undrar dock hur så många hittade hit helt plötsligt. Är det på grund av den senaste veckans många bandyorienterade som lockar? Eller har min egna markadsföring i form av adressen som status på facebook gett resultat? Jag är nyfiken.

Idag ska jag göra något jag nästan inte gjort på två år. Jag ska simma. Minst 1000 meter ska det bli, och jag är faktiskt lite nervös. Jag kommer säkert att klara det, men jämfört med den teknik, fart och styrka jag hade innan jag slutade med simningen så känns det läskigt hur snabbt jag tappat allt det. För det är ju inte så att jag slutat träna helt och hållet. Två gånger i veckan, minst, på Friskis & Svettis är min målsättning, men det är på långa vägar inte tillräckligt för att jag ska hålla mig i den form som tre simpass i veckan gav. Det är verkligen synd.

Sen är det ju här med att springa. Jag har aldrig sprungit mer än 2 km i hela mitt liv och nu ska jag springa Tjejmilen i augusti. Hej och hå. Jag tvivlar inte på att jag kommer klara det. Så länge jag tränar, lär mig bita ihop och är lite envis ska det nog gå alldeles utmärkt. Just nu känns det rent ut sagt livsfarligt att försöka springa, med all is och what not, men i mars kör jag igång på allvar.

Om årets första dagar var helt underbara så kan man säga att resten av veckan var skit.

Måndag: Ringde och fick en jourtid hos tandläkaren. Tandinfektionen har nu resulterat i svullen hals (ont) och trötthet (av febertyp). Resultat: 7 dagars penicillinkur. Tänkt snabbstopp hos päronen i form av kaffe slutade med att jag sov i mitt gamla rum, då jag var alldeles för trött och uschlig för att orka göra någonting alls. Det kändes riktigt skönt att bli omhändertagen. Påbörjade dessutom en Voltaren-kur för min onda häls skull.

Tisdag: Dag två på mina kurer. Hem för byte av kläder samt upphämtande av kurslitteratur. Tentan är på lördag och jag ligger efter i pluggandet. Efter plugg, mat och tv-tittande med resten av familjen tog jag mig hem. Mådde lite konstigt i magen, men tänkte inte mycket på det, sånt händer ju ibland. Efter att inte ha kunnat sova på tre timmar fick jag plötsligt rusa till toaletten. Jag hatar att spy. En timme senare var det dags igen, och så höll det på tills halv åtta på onsdagsmorgonen. Vinterkräksjukan tänkte jag. Nån gång under dessa timmar lyckades jag dock läsa bipacksedeln till Voltaren där jag bland vanliga biverkningar hittade "magsmärta, illamående, kräkningar" samt en massa annat som inte lät så mysigt. Tog inte många sekunder för mig att inse att jag kunde pricka av 80% av dessa.

Onsdag: Ringde mor min för att meddela att jag inte kunde följa med och åka skridskor, av förklarliga själ. var dessutom tvungen att ställa in ett möte med min bankman (låter jättepretantiöst, jag vet), möte på simskolan samt bandrep. Istället tillbringades dagen i sängen och soffan. Jag var livrädd för att dricka något eftersom jag var säker på att det bara skulle komma upp igen, så när mamma och Elsa kom förbi vid två hade jag inte fått i mig mer än ett halv glas vatten och en kopp te. Lyckades under eftermiddagen och kvällen äta en hel del, däribland smörgåsrån, risifrutti, lättsaltade chips, en halv banan, lite mer vatten, ett glas cola och en kopp te. Stadigt och bra. Efter att ha sovit ungefär 4 timmar sen tisdagen somnade jag gott.

Torsdag: Idag mår jag bra. Tandinfektionen har gått ner och jag tänker aldrig mer äta Voltaren.

Vilken misslyckad bloggare jag är. Ska jag lägga ner skiten? Jag skriver ju ändå aldrig nånting. Bara när jag är full som jag ångrar sen och tar bort. Moget liksom. Vad ska jag skriva om? Moa, du som är (vad jag hoppas) en trogen läsare, vad vill du läsa om? Vilka är det mer som läser?

Vet inte om det är min gamle gode vän söndagsångest som gjort entré igen eller om jag bara var för hungrig för att kunna sova, men här sitter jag alltså nu klockan 2 en måndag i september.

Veckan som gått har varit otroligt händelserik. Här följer en kort sammanfattning.

• Måndag Myste hemma i pyjamas till en bra bit efter lunch. Jag och Martina bakade muffins. Spelade TP hemma hos mig och åt upp nyss nämnda bakverk.
• Tisdag Simskolepremiär! Var tvungen att byta labbgrupp för att hinna till första gruppen, satt sisa 45 min av labben och bara väntade på att få gå eftersom jag fattade nada.
• Onsdag Mycket händelserik och minnesvärd pubrunda. Besökte 11 av 13 nationspubar (om man nu ska räkna Göteborgs, där det inte blev något). Drack inte ens på hälften av dem men lyckades ändå 1) glömma bort Visakorts-koden och 2) ramla x antal gånger (två kanske?)
• Torsdag Apbakis. Kunde varken äta eller spy fram till lunch. Lägg därtill en 90 minuters föreläsning med en massa nya begrepp och annat kul. Jag ville dö. Fantastiskt god lunch på Värmlands, lång tupplur på eftermiddagen, trött band som repade på kvällen.
• Fredag Reccegasque. Min första gasque. Rätt trevlig kväll med undantaget att min bordsherre inte kom och att han mittemot mig var något speciell. Orkade inte vara kvar på släppet utan gick hem till päronen istället. I övrigt god mat och trevlig underhållning. Gasque blir det fler gånger!
• Lördag Fika på Upplands med många trötta vänner/kusiner/syster. Jag var dock den enda som varit på partaj kvällen innan... Sammanstrålning igen på kvällen för diverse kulturnattsevenemang. Förutom fotoutställning, konserter, kortfilmsbio och att titta på folk blev det inte bara ett - utan två - besök på GH för intagande av vissa drycker.
• Söndag Efter sent uppstigande samt liten frukost besöktes födelsedagsfirande släkting. Lunch = bullar, kaka och kaffe. Stabilt. Middag hos päronen bestående av hemmagjord pasta (typ ravioli) och många timmar framför fick avsluta dagen, helgen och veckan.

Nu har jag dessutom knappt nämnt någonting om skolan. Eller vad man kallar det för. Mina universitetsstudier?

Jag tar studenten imorgon. IMORGON! Helt ofattbart.

Vi hade skolavslutning med hela skolan nu ikväll. Gissa vem som grät så att tårarna sprutade? Hur sjutton ska jag klara mig imorgon?

Imorgon fyller jag 20, men mitt psykiska tillstånd är inte ens i närheten av hur det var för ett år sen. Då befann jag mig mer eller mindre i upplösningstillstånd och gammal. Nu känns det mycket bättre, och det enda som kan hindra mig från att ha en underbar födelsedag är om min onda hals resulterar i en förkylning. Let's hope not.

Varför är det så svårt att skriva? Jag vet ju vad jag ska skriva, hur jag sak skriva och jag vill till och med skriva. Men ändå så blir det inte mer än en mening i taget innan jag tappar fokus. Jag tror att vi lugnt kan konstatera att jag inte ska bli skribent av något slag.

Från dikten Sång till våren av Dan Andersson

Våren är underbar! På bara ett par veckor har allting exploderat. Gräset växer framför ögonen på mig, buskar och träd blommar, löven på träden slår ut (lite björkpollenallergi har väl ingen dött av?) och jag blir alldeles upprymd. Ja, våren är utan tvekan min favoritårstid.





Och snart fyller jag dessutom år. Förra året var jag riktigt nojig, medan det i år känns bra. Fast samtidigt känns det som om jag omöjligt kan vara 20 år. Ibland känner jag mig fortfarande som om jag vore tolv. Jag menar, tillsammans med jämnåriga kan jag känna att jag kan prata om saker på ett vuxet sätt, men när jag pratar med någon äldre, eller någon jag inte känner så väl, så blir jag så himla osäker. Utan egentlig anledning. Då är det plötsligt som att jag måste göra ett gott intryck, de får ju inte tro att jag är någon omogen slyngel som inte kan föra en konversation.

Mamma och jag tog en promenad till Gamla Uppsala och tillbaka. Det är ungefär 8 km och tog oss en dryg timme. När vi kom hem somnade jag på soffan. Smart. Jag hade egentligen tänkt att duscha, men jag får vara en slusk tills imorgonbitti.

Åh jippi. Det snöar. Fuck. Man skulle ha bytt plats på sport- och påsklovet, det hade varit perfekt. Nu kan man bara hoppas att eländet smälter fortast möjligt. Till dess tänker jag hålla mig inomhus med min engelskauppsats som för övrigt skulle in i fredags. Jag har skrivit en sida.

Nyss hemkommen från Friskis. Det blir ont i benen imorrn. Dessutom har jag cyklat runt halva stan idag. Först med mammas lunch till Ackis, vidare till mormfar och skomakaren och sen hem. Plus några kortare turer senare på kvällen. Hoppas bara att jag kan sova med detta endorfin påslag.