Nöjd och glad efter en underbar helg hos Moa i Bollnäs välkomnade jag med öppna armar denna måndag. Uppe med tuppen kändes det som, i alla fall när dagens första och enda lektion börjar tre.

Redan i lördags bestämde jag att jag skulle gå på medelgympa på lunchen, så när klockan var elva lämnade jag vårt lilla radhus. Träningskläder, skolgrejer, ICA-kort och annat som skulle användas under dagen var med. Första anhalten var Fuji fotocenter för framkallning av inbjudan till fars 50-årsfest. Därefter Friskis och Svettis, härligt pass som jag kan tänka mig att gå på fler gånger. Sen tillbaks till Fuji för att hämtar inbjudningarna, snygga blev de. Skolan sen. En timme tidigt, men vadå, alltid finns det någon att snacka skit med.

En minut i tre var Rebecka vänlig nog att tala om för mig och övriga tyskar att Andrea var sjuk och ingen lektion. Jag vet inte varför hon inte nämnde det under den halvtimme som jag precis pratat med henne i, men man kan väl inte tänka på allt jämt. Lagom glad cyklade jag hem igen, via ICA, med många och tunga väskor och påsar.

Ingen hemsk dag egentligen, men jag hade ju kunnat stanna en dag extra i Bollnäs.