Jag skulle inte vilja påstå att resan till kängruland gick smidigt. Snarare tvärtom. Redan vid incheckningen på Arlanda var det krångel. För det första upptäckte jag att mitt pass var på väg att gå sönder (trasigt pass = ogiltigt pass). Sen fick jag än en gång uppleva nackdelen mad att ha ett A with two pricks i efternamnet då visumet låg registrerat på Haerdelin och inte Hardelin...

Till London kom jag dock till slut, hungrig och redan trött. Terminal 4 på Heathrow är ungefär en mil långt och det mesta hade hunnit utforskas om det inte varit för att passet nu var så pass illa däran att det knappt höll ihop. Så med drygt fem timmars väntan kvar slog jag mig ner på en stol och satt sedan där mer eller mindre hela tiden med hjärtklppning och med vetskapen om att om passet går sönder är det slutrest för min del.

Jag kom till Bangkok! Lite bättre till mods men fortfarande riktigt orolig ringdes det till mor och far i Queensland för att rapportera läget. I korta drag bestod samtalet av många tårar. Men, återigen måste jag  ha haft något högre väsen på min sida för passet höll ännu en passkontroll och jag kom iväg till Sydney.

Totalt utmattad, iallafall psykiskt, landade jag i Sydney, kom igenom både immigration och tullen och möttes av Elsa som rest till storstan över dan för att möta upp mig. Hon tog mig till sitt hotell där jag fick duscha för första gången på många långa timmar.

Fräsch och åtminstone lite piggare begav vi oss sedan ner på stan i väntan på vår buss till Sydney. Det blev några timmar vid Paddy's Market där bland annat den väsentliga produkten plåster inhandlades. Bussresan tog drygt tre timmar men lyckligtvis lyckades jag sova en del, trots polarklimatet och en indier som åt lök och talade högt i mobiltelefon.

Framme i hufudstaden blev vi upphämtade av värdmamman Rosi. Via Elsas kompis för upphämtning av resväska hem till familjen Folley/Pletzer och bröderna Liam och Alex gemensamma och något sena födelsedagskalas. Några chips, två piñator och en Sara som däckade på soffan senare åkte vi till hotellet och checkade in. Efter snabbt ombyte vidare igen. Den här gången till kompisen Skye vars far bjöd på stark curry. Trots den monstruösa tröttheten satt vi kvar vid bordet länge och pratade om allt mellan himmel och jord.

Tillbaka på hotellet tog det nite många sekunder innan jag sov som ett litet barn.