Dan före dan ägnades i stort sett åt shopping. Hotellet visade sig ligga mindre än fem minuters gångväg från alla affärer. Tack för det! Det första som gjordes var dock att äta lunch på Ali Baba. Godare kebab finns inte, jag lovar. Några timmar senare, och faktiskt inte särskilt mycket fattigare, var vi tillbaka på hotellet. Jag tog en tupplur på soffan medan Elsa fixade tortellini med tomatsås. Resten av kvällen minns jag inte så mycket av, men jag tror att Elsa träffade några kompisar medan jag halvsov framför tvn.

Vad gör man på julafton medan man väntar på att päronen ska komma från Brisbane? Jo, man shoppar förtsås. Ingen längre tur på stan, men jag fick åtminstone min dagliga dos av Starbucks, så sen var jag nöjd. Jullunchen bestod av kalkonmacka från Subway. När mor och far sedan anlände bytte jag och syrran julklappar. Hon fick ett 2 GB usb-minne som åkt hela vägen från Sverige och jag fick ett par örhängen samt pyjamasbyxor. Allt inköpt den senaste timmen.

När vårt eget lilla julfirande var avklarat bar det iväg till Elsas värdfamilj i Kambah. Där var det gott om folk. Förutom John, Rosi, Chenoa, Liam och Alex var där dessutom mormor och morfar, moster med man och barn, farbror med ostron samt kusin med man, halvkusin och dennas syster. Julmiddagen bestod av wienerschitzel och diverse tillbehör (typ sallad och chips, glöm potatis) plus enorma mängder godis och sötsaker.

Julklappsutdelningen gick fort. Vi slapp plågas igenom att varje paket ska öppnas noga medan alla andra ser på. tur det, för under granen låg det närmare hundra klappar. Trötta, mätta och glada åkte vi hem rätt så snart efter att sista paketet öppnats.

Juldagen var vi bjudna till värdfamiljen på kalkon. Jag blir fortfarande alldeles lyrisk när jag tänker på den, det var bland det godaste jag ätit. Vad gjorde vi mer denna dag? Jo, vi åkte till ett utkikstorn och spanade in Canberra från ovan. Mycket mysko stad ska be att få tilläggas.


Nästa del: Familjen går på promenad och hamnar mitt bland kängrus. Hur ska detta sluta?