Jag är inne på min femte universitetstermin, och för första gången har jag ont i magen inför en tenta.

Vanligtvis inför en tenta är jag väl medveten om hur dåligt jag pluggat, och de två gånger jag blivit underkänd har det inte kommit som någon överraskning. Jag har slutat se det som ett misslyckande och ser istället omtentan som en chans att lära mig ännu mer.

Denna gången är det dock annorlunda. Jag har pluggat. Inte tokmycket, men mer än vad jag brukar. Ändå känns det som om mina chanser att bli godkänd är mindre än någonsin. Vad beror detta på? Är det en oro för att jag kanske inte skulle klara tentan även om jag lagt ner ännu mer tid på plugget? Har jag nått min gräns? Intellektet räcker hit men inte längre. Med andra ord är det kanske snarare så att det som ger mig magont är att jag oroar mig för att om jag får problem nu, hur ska jag då klara av ytterligare två år? Tentorna lär ju inte precis bli lättare och ställa lägre krav.