Hösten har börjat bra måste jag få säga. Det har blivit fyra vändor till Falun, och det har känts kanonbra. Nu är min första praktikperiod slut, och det känns trist. Visst, det ska bli jättespännande att få testa fler områden inom logopedin, men jag tror verkligen att barn är min grej och jag hade gärna fortsatt med det. 

Dessutom har jag trivts så bra i Falun. Mina släktingar som jag bott hos har fått mig att känna mig nästan som hemma och lasarettet är nog den bästa placering jag kunnat fått. Är inte ett dugg sugen på att åka nån annanstans och göra nästa praktik, men det är inte mycket jag kan göra något åt. Hoppas bara jag inte hamnar i Uppsala: maken till mer deprimerande logopedmottagning tror jag inte finns. Nä, ska vi hålla tummarna för något så är det Gävle.

Det bästa med hösten!