Hela dagen var som en uppladdning inför kvällens stora event: Lost-finalen. Jag satt framför tvn och gapade i två timmar. Det var helt ofattbart. Jag... den... alltså... hur kunde... men om... Jag vet ärligt talat inte ens vad jag kan säga, befinner mig i något slags chocktillstånd för tillfället. Och inte har jag någon att prata med heller. Syrran är och grillar, och jag känner ingen annan som delar samma besatthet som jag.